Opinion&Debatt
Debatt

Räds kyrkan kunskap?

I Kyrkans Tidning nummer 21/12 påpekar en forskare att Svenska kyrkan har varit flat och allt för passiv när det gäller frågan om den tilltagande försvagningen av kristendomsundervisningen i kyrka och samhälle. Försyndelserna går tillbaka mer än 50 år i tiden.

Problemet, som jag ser det, är att dessvärre har många beslutande inom kyrkan fortfarande inte velat dra några slutsatser av detta när det gäller kyrkans ansvar för kristendomsundervisningen i nutid. När jag satt i kyrkomötet under förra perioden var vi flera som försökte väcka frågan utan större gensvar. Jo, satsa gärna på barn och ungdomsverksamhet. Det var man med på. Men förmedla kunskap? Då kom de röda pennorna fram.

Efter mina år i kyrkomötet undrar jag om det finns en kunskapsfobi i Svenska kyrkan? Inom andra rörelser är det självklart att man ska börja så tidigt som möjligt med att förmedla kunskap.  Den mest mottagliga tiden för ny kunskap infaller när barnen börjar lära sig läsa. Fram till puberteten är hjärnan inställd på ny kunskap och har ett öppet sinne. När den unga människan närmar sig puberteten anpassar sig hjärnan allt mer efter andra mål som har med släktets fortbestånd att göra. Detta är en del av evolutionen och har varit känt i årtusenden.  
Men inom Svenska kyrkan finns ibland en rädsla som kanske har att göra med tidiga erfarenheter av religiös påverkan som varit mindre positiv? Nej, prata mindre om verksamhet och sysselsättning och mer om kunskap. För kunskap det är något man sedan har med sig hela livet.

Bristen på en yttre struktur inom kyrkan för undervisning med läroplaner och årskurser, samt att man inte försökt nå ut till alla inom de åldersgrupper då barn lärt sig läsa och är som mest mottagliga, har gjort att en stor del av kyrkans medlemmar idag saknar grundläggande kunskap om sin egen tradition och sin egen religion. Den bristen är dessvärre resultatet av en medveten ovilja att satsa på systematisk kristendomsundervisning och inte i första hand utslag av flathet.

Lars Arvidsson
ersättare i kyrkomötet (FiSK

Kommentera

Värdefullt inlägg. Kunskapsrelativiserandet/politiserandet är en ju ingen isolerad kyrklig trend. Men när det dessutom gäller religion så är nog oddsen att få en erkänsla för insatsen/upplägget minimala, än så länge i SvK i allafall. Alla medarbetare är utbildade i ett universitet som avfört en tänkt levande kristen tradition. Det är närmast stämplat som extremt att tänka att det skulle (kunna) vara på något annat sätt. Idag ligger traditionsförmedlingsfrågan (igen?) på en nivå där frågan gäller vad du FÅR förmedla. T.o.m. översättningar korrigeras. Handboksarbetet är på ett sätt en traditionsförmedlingsfråga. Tanken om att det skulle finnas något avgörande väsentligt som ska finnas med för att kunna tala om (levande) kristendom, en sådan tanke står inte i första rummet. Snarare vad som smakar bra.
Den som inte tror på kunskap i sig (och det är den dominerande trenden bland senare decenniers lärarutbildade) menar att det ska vara på detta sätt. Jag tror att det finns en sak, ett faktum, att ta fasta på som förändrar all kunskapsförmedling - evangeliet om Jesu uppståndelse. Det finns grundläggande skäl att skilja mellan rätt och orätt men jag frågar mig när det blir aktuellt igen.

FLER NYHETER
Läsarservice

Håll dig uppdaterad

Prenumerera på vårt nyhetsbrev.
Via RSS

Senaste nytt

Topplistan