68-kyrkan

68-kyrkan: Kasta inte ut barnet med badvattnet

REPLIK. Det finns en risk att man inte ser att många inom “68-kyrkan” utgick från Bibeln i första hand, och inte från Marx. Politisk vänsterideologi var utgångspunkten för en del men långt ifrån för alla, skriver Axel W Karlsson.

Under rubriken “Dags att ta avstånd från 68-kyrkan” reflekterar Gunnar Hyltén-Cavallius i Kyrkans Tidning nummer 23/17 över 68-kyrkan med anledning av Johan Sundeens nyutkomna bok i ämnet. Vi är flera som finner det vara av stor vikt att vi får en ordentlig debatt och forskning kring detta ämne eftersom det finns viktiga teologiska lärdomar att ta vara på inför framtiden.

Det måste ihågkommas att Sundeen bok “68-kyrkan. Svensk kristen vänsterns möten med marxismen 1965-1989” behandlar ett mycket begränsat tidsavsnitt, åren 1965-1989. Mycket hände därefter, en del har verkningar in i vår tid. Annat har blivit inaktuellt.

Det finns en risk att man inte ser att många inom “68-kyrkan” utgick från Bibeln i första hand, och inte från Marx. Det är för enkelt att förstå begreppet “68-kyrkan” ensidigt utifrån en politisk vänster-högerskala. Politisk vänsterideologi var utgångspunkten för en del, men långt ifrån för alla.

Sundeen räknar i sin bok även göteborgsbiskopen Bertil E. Gärtner som en del av 68-kyrkan. Han var med i ledningen för den “solidaritets- och påtryckningsgrupp” som kallades “Nicaragua måste överleva”(Sundeen s.  299). Han var också en förgrundsgestalt i föreningen “Präster mot kärnvapen”, vid sidan av personer som biskop Lars Carlzon och Elisabeth Gerle. (s. 226).

Gärtner var ingalunda känd för marxism eller vänsterextremism, utan för kyrklig konservatism och avståndstagande från kvinnoprästreformen. Gärtner berättade i olika sammanhang om vad han erfarit under en resa i Sydamerika och utlade i ofta anknytning därtill det bibliska begreppet “fattigdom”: han betonade att Guds omsorg gäller hela människan, inte bara en särskild “andlig” del. Fattigdomsbegreppet i Bibeln är brett enligt Gärtner och syftar på materiella brister men även på ensamhet, sorg, brist på utbildning och sjukvård, frånvaro av tro och mening - alla aspekter som förkrymper det mänskliga livet är föremål för Guds omsorg.

Från sina bibliska utgångspunkter kunde biskop Gärtner komma till socialetiska slutsatser och ståndpunkter som liknande den sekulära vänsterns på en del punkter. På andra punkter ledde hans start i bibelns budskap till slutsatser som var främmande för den politiska vänstern.

Ett annat perspektiv med utgångspunkt i Bibeln snarare än hos Marx är den historiesyn som synes ligga bakom att 68-kyrkan kunde se positivt på vissa aspekter av utvecklingen, i synnerhet den ekonomiska, i stater som eljest var totalitära. Man såg mycket av det som hände i till exempel det kommunistiska Kina som ett exempel på den gudomliga försynens verk i ett lands historia. Utvecklingen i länder som till exempel Kuba  och Tanzania och andra betraktades på ett liknande sätt. Det innebar inte att man gillade allt eller var blind för de odemokratiska och förtryckande inslagen i dessa länder, något som också Sundeen konstaterar.

 “Marxistiska, kommunistiska samhällsmodeller var nu högsta mode“ skriver Hyltén-Cavallius. Som jag minns det var det inte de existerande modellerna som stod i förgrunden, utan snarare den kritiska metoden och sökandet efter ett mer rättvist samhälle, befriat från kapitalismens, miljöförstöringens och konsumismens övermakt.

En del tar anstöt av kulturrevolutionens grymheter och massakrer som den på den Himmelska fridens torg sommaren 1989. Men allt som hände i Kina under Mao och efter honom kan inte reduceras till brott, orättfärdighet och förtryck.  Förutsättningarna för dagens Kina skapades, och i det som hänt efter Mao kan man också fråga sig om vi inte anar Guds hand.  

Vi behöver historieteologisk reflektion. Gud är verksam i historien men hans verk där är inte uppenbart för oss  på samma sätt som i den bibliska kanoniska historien.

Vi har anledning att fråga oss om inte arvet från 68-kyrkan med dess betonande av solidaritet och empati med fattiga i vid mening, kan ge bidrag till formulerandet av en teologi som tar sig an vår tids problem på ett konstruktivt sätt. Den behöver kompletteras med teologiska bidrag som belyser vår tids  motsättningar till exempel kring invandring och visar vägar till dialog, försoning och nationell sammanhållning.