Agera blåslampa i klimatfrågan!

I sommar har USA diskuterat miljöfrågor som aldrig förr. Men det är inte klimatet, oljans framtid eller den biologiska mångfalden som toppat nyheterna dag efter dag. Utan ett halvmeterstort hål på botten av mexikanska golfen.
533 millimeter. Större än så är inte det hål som tvingat ett av världens största oljebolag, BP, på knä. Och förpassat världens mäktigaste nation, USA, till en närmast passiv åskådarroll. Allt medan ofattbara 780 000 miljoner liter olja strömmat ut i havet.
Nu är läckan tilltäppt, BP:s vd Tony Hayward har kastat in handduken och längs de drabbade kusterna pågår oljesaneringen för fullt. Allt medan tv-teamen har packat ihop sin utrustning och lämnat stränderna i Louisiana och Florida åt pelikaner och tusentals yrkesfiskare med en oviss framtid.

Oljeläckan i mexikanska golfen visar två saker. Dels hur sårbara vi är, all modern teknik till trots. Dels att debatten om miljön får maximal uppmärksamhet när den är till synes enkel och överblickbar. Den tjocka bruna oljan som flyter iland på stränderna är konkret och handfast. Dessutom finns en konkret part att ställa till svars, nämligen oljebolaget BP. Allt var serverat för att göra ”bra tv” som engagerar och väcker starka känslor.
Men den mer långsiktiga, och allt överskuggande frågan om jordens uppvärmning och framtidens klimat gör sig inte lika bra i medierna. Inte heller i årets svenska valrörelse tar miljön och klimatet särskilt stor plats.
En orsak är den allmänna tilltron till att ny teknik löser allt på sikt. Och vi ska ta oss an miljöfrågorna, bara inte den här sommaren, inte den här valrörelsen.
Men försommarens oljeläcka visar hur sårbara vi är. Hur oväntat allt kan ställas på ända. Vårens vulkanutbrott på Island visade samma sak. Plötsligt stod Europas hela flygplansflotta på marken. Dag efter dag. Biskopar och andra resenärer var strandsatta över hela världen.

Ändå är båda händelserna närmast en bagatell jämfört med frågorna om det framtida klimatet. Utmaningen att driva klimatfrågorna är lika stor för oppositionen som för den sittande alliansen. Ingen kommer undan. Ändå är det förbluffande tyst i årets valrörelse.
Det beror knappast på att Mona Sahlin och Fredrik Reinfelt saknar kunskap. Men det räcker inte att vara påläst. Politik handlar också om visioner. Partiledare som aspirerar på att leda landet har också ett ansvar att våga väcka frågor och driva dem. Oavsett om det ger poäng i valrörelsen eller inte. Det är hög tid att våga ta det visionära ansvaret och på allvar lyfta in klimatfrågan i årets valrörelse.

För Svenska kyrkans del, som engagerade sig på bred front inför klimatmötet i Köpenhamn, gäller att fortsätta agera blåslampa bakom politikerna. Genom sitt nätverk av systerkyrkor över hela världen har kyrkan en unik möjlighet att lyfta fram utvecklingsländernas behov. De som riskerar att drabbas hårdast om klimatarbetet havererar igen.

Dag Tuvelius

Rekyl 1: Visioner med djupa rottrådar

Huvudledaren understryker vikten av att Svenska kyrkan fortsätter att vara politiskt pådrivande i klimatfrågor, en analys som jag till fullo delar. Därtill vill jag särskilt lyfta fram mässan som kyrkans särskilda bidrag till förvaltandet av himlajorden.
I mässan tar vi emot oss själva och vår jord som Guds gåva, ja som en kärleksgåva. Vi dras in i Guds kärleksström genom världen och får svara med hela vår kropp, vår själ och vår ande i lovsång på Guds gåva och närvaro. Att fira gudstjänst kan vara att bli del av ett kärleksspråk. Kärleken till himlajorden växer ur erfarenheten av att det finns ett Du att älska - i, med och under alla jordiska gåvor.

I mässan möter oss Guds lidande kärlek, korset, det brutna brödet, lidande systrar och bröder, den sårbara och utsatta Skapelsen. Vi inbjuds att älska och värna Skapelsen tillsammans med vår egen sårbarhet. Varsamhet växer med kärlek.
Saklig omsorg om jord och människor måste uttryckas i politisk handling. Politiska visioner kan växa ur olika traditioner.

När kyrkan ger sig in som en politisk aktör vårdar vi våra rottrådar i mässans kärleksspråk och kärlekshandlande. Här växer den tillit som kan samarbeta också över politiska skiljemurar för den Skapelse, som bärs fram i vin och bröd, och som blir ett med Guds och vår kärlek. Visioner ja, och låt oss värna också dess djupa rottrådar.

Anna Karin Hammar

Rekyl 2: Kortsiktigt tänkande

Ett av de största problemen med dagens politiska klimat är att det leder till kortsiktigt tänkande. Inför valet handlar det mer om att vinna röster under en kort period än att tänka i visioner. Resultatet blir en valrörelse präglad av kortsiktiga löften inför nästa mandatperiod. Klimatet är en betydligt mer övergripande och hotande fråga än fastighetsskatt, men den berör inte den enskilda individen på samma påtagliga sätt.

Medierna spär på den utvecklingen genom att bedriva en politisk journalistik kring hur mycket enskilda tjänar på olika partier. Lite skrivs om partiernas visioner och tankar kring framtiden, fokus ligger på hur man kan spara in några hundralappar på skatteavdrag.
Resultatet blir en individorienterad valrörelse där en seger är viktigare än långsiktiga samhällsförändringar. Debattens fokus ligger på det som skribenten Katrine Kielos en gång träffsäkert kallat för ”de vanliga politiska inköpslistorna”.

Här spelar icke partipolitiska organisationer, däribland Svenska kyrkan, en viktig roll. Miljön kommer inte att tala för sig själv i valrörelsen, inte heller de människor som kommer att drabbas hårdast av klimatförändringarna. Andra aktörer måste trycka på och göra sina röster hörda för att få upp frågorna på agendan. Vi är många som anser att framtida energi och en samhällsomställning som handlar om mer än ny teknik är viktigare frågor än jobbskatteavdrag. Detta måste bli tydligt.

Elin Grelsson