REPLIK. Det finns fullt rimliga skäl att hävda att alla vi män i kyrkan direkt eller indirekt är medskyldiga, hur olustigt det än kan kännas, skriver Jonas Lindberg.
Tack, Thomas Loréhn, för din respons på min ledare i förra veckans tidning. Kanske känner du, liksom jag, dig träffad på ett obehagligt vis. Ingen av oss vill bli falskt anklagad för något och allra minst bli hopbuntad med ett kollektiv.
Vad var och en av oss är skyldig till är en individuell fråga. Men den massiva kraften i vittnesbörden i #metoo och #vardeljus måste också rimligtvis få alla oss män att reflektera på nytt över vårt sätt att vara i relation till kvinnor. Och lyckas vi inte hitta något hos oss själva finns det fortfarande skäl att se på männen i vår närhet och uppmärksamma dem på osunda strukturer och beteenden. Däri ligger det ett särskilt ansvar hos oss som grupp.
Du skriver om din önskan att kvinnor och män ska kunna mötas på lika villkor. Men när den ena parten är fysiskt starkare, behandlas mer förmånligt av makten och tar sig friheter i att kommentera utseendet hos den andra parten är villkoren inte lika och det hör till det grundproblem som #metoo och #vardeljus visar på. Det är först när vi blir på djupet medvetna om detta som vi kan börja nå den vision som du målar upp.
Till sist: Som religionssociolog är jag förstås vän av ett statistiskt säkerställt underlag. I det här fallet består underlaget inte bara av 300 berättelser, utan av totalt 1 382 undertecknare. Även om vi inte kan garantera att det är ett representativt urval motsvarar det i genomsnitt en kvinna i varje församling. Det är en alarmerande hög siffra, trots att den förmodligen inte ens är fullständig. Det gör att det finns fullt rimliga skäl att hävda att alla vi män i kyrkan direkt eller indirekt är medskyldiga, hur olustigt det än kan kännas.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR