Allvarlig kritik fråga för huvudmannen

Rektor Anne-Louise Eriksson har i Kyrkans Tidning nummer 20/17 kommenterat ett brev ställt till biskopsmötet angående prästkandidaters situation på Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Hon skriver där bland annat: ”Att biskopskollegiet diskuterat brevet och valt att inte ta upp saken med mig kan jag inte tolka på annat sätt än att de inte funnit anledning därtill.” Som en av biskoparna i biskopsmötet vill jag kommentera och nyansera den tolkningen.

Anne-Louise Eriksson vet naturligtvis att det är kyrkostyrelsen och inte biskopsmötet som är huvudman för utbildningsinstitutet. Om allvarlig kritik mot utbildningsinstitutet kommer till biskopsmötet ska våra eventuella synpunkter därför föras vidare till kyrkostyrelse och generalsekreterare som bär ansvar för verksamheten. Det vore konstitutionellt felaktigt om biskopsmötet gav sig in i någon slags ledningsroll i förhållande till utbildningsinstitutet.

Biskoparnas samtal med anledning av brevet sammanfattades i två punkter för att på rätt väg kunna föras vidare. I protokollet, läsbart för alla, står att biskoparna finner det angeläget att den teologiska bredd som finns inom Svenska kyrkan också återspeglas i utbildningsinstitutet. Vidare understryker vi vikten av att blivande präster lär sig det liturgiska hantverket i enlighet med Den svenska kyrkohandboken.

Dessa noteringar är inte gripna ur luften utan ger uttryck för en grundad oro inom två områden. Vi förväntar oss att det är en oro som också tas på allvar av utbildningsinstitutet.

Den tolkning Anne-Louise Eriksson gör av biskopsmötets behandling av själavårdarnas brev är alltså inte rättvisande. Eftersom kritiken var av så allvarlig och genomgripande karaktär har biskopsmötet givit sin mening till känna genom ett formellt uttalande för vidare befordran till institutets huvudman.