Angeläget ge en annan bild

Vi tillhör med andra ord de som i sitt remiss­utlåtande skrivit att kyrkohandboken kan godkännas efter smärre förändringar. Att jag inte gett mig in i debatten tidigare beror på att vi redan sagt vårt genom remissarbetet. Precis som Pia Svantesson skrev i Kyrkans Tidning nummer 26/15  känns det nu ändå angeläget att ge en annan bild i debatten. Vi tycker mycket om det nya kyrkohandboksförslaget och välkomnar en ny kyrkohandbok.

Jag delar Pias åsikt att det inte är möjligt att ”göra om och göra rätt”. Vem ska nästa gång ha ansvaret för att ”göra rätt” och bedöma vad som är bra kvalitet?

Jag har också svårt för inställningen att kyrkohandboken är ”kulturbärande”, som framförts tidigare i debatten. För mig är kyrkohandboken framför allt ”gudstjänstbärande”. Det handboksförslag som nu ligger är i min bedömning ”gudstjänst­bärande”. Det har med sig en tydlig struktur, stora möjlig­heter till variation som gör att det fungerar såväl i den pampigaste högmässan som den lågmälda, enkla mässan. Allt är inte bra, och vi är inte heller i Tyringe pastorat eniga om vad som är bra men vi har föredragit att fort­sätta använda det nya i stället för att gå tillbaka till nuvarande kyrkohandbok.

Om man skulle tänka sig en annan väg i kyrkohandboksarbetet så tror jag att vi i så fall skulle göra kyrkohandboken till ett ”ordningarnas” dokument, där vi sätter ramarna för vad som ska finnas med i de olika formerna av gudstjänst. Sedan skulle vi kunna göra med den liturgiska musiken och de liturgiska texterna som vi gjort med psalmboken, det vill säga låta dessa ingå i egna dokument.

Då skulle nuvarande förslag vara ett första dokument, som kan kompletteras med nyskriven liturgisk musik och nyskrivna böner i senare dokument. Psalmboken förnyar vi ständigt genom att nya psalmer hamnar i nya psalmböcker, som genom kyrkomötesbeslut blir tillgängliga för gudstjänsten. Det borde kunna fungera även för den liturgiska musiken och de liturgiska texterna.

Sara Ericsson
Kyrkoherde i Tyringe pastorat