Ängsliga företag rädda för religion

Sju av tio svenska företag vill helst inte att deras anställda bär synliga religiösa attribut, som slöja, turban eller kippa. Hela 40 procent av de 1 400 företag som tillfrågats anser det helt otänkbart att ha en anställd med någon form av synliga religiösa attribut.

Den svenska storbanken SEB ger på sin hemsida goda råd till den som söker jobb. Bankens
företagarekonom Ingela Hemming konstaterar att svenska småföretagare är både informella och flexibla i sin rekryteringsprocess. Med ett tydligt undantag. En majoritet av företagen vill inte se vare sig slöja, turban eller andra religiösa attribut på arbetsplatsen.
– Ju mindre företagen är, desto mer vill man upprätthålla någon sorts bred, allmänt accepterad och sekulariserad företagskultur, skriver Ingela Hemming på SEB:s hemsida.

Uppenbart är att religionen i sig provocerar. Inte oron för avvikande klädsel. Endast fem procent av företagen uppger att viss klädsel undanbedes, när frågan ställs mer allmänt. Men när det mer specifikt frågas om synen på religiösa kläder vill hela 72 procent av företagen slippa se dem på sina anställda.
Svaren avslöjar både aningslöshet och kortsynthet hos företagen. Aningslöshet därför att de med största sannolikhet gör sig skyldiga till diskriminering om de agerar så här. Kortsiktigt därför att företagen själva riskerar att bli de stora förlorarna. Ängsliga svenska företagare går miste om både kompetens och förnyelse. Därför att de inte vågar gå utanför sina invanda ramar. För att inte tala om vilken törn företagens image får om deras attityd blir känd. Intolerans ger inga pluspoäng bland dagens unga konsumenter, knappast hos den äldre generationen heller.
Frågan är också var gränsen går för företagens allergi mot religiösa attribut? Är det turban och kippa som stör, eller gäller oviljan också ett synligt kors runt halsen? Eller en Torshammare som somliga bär? I rättvisans namn bör ju alla religioner och deras yttre attribut behandlas lika.

Det som gör företagens svar riktigt oroande är att de flesta rekryterar genom sina egna nätverk och kontakter. Ytterst få annonserar. Det innebär att den som blir bortvald på grund av sin huvudbonad aldrig har haft en chans att ens söka jobbet. De kommer bara inte i fråga.
Hur många som drabbas är det ingen som vet. Det är inte heller den springande punkten. Snarare handlar det om attityden. Oviljan att gå utanför gårdagens norm, att tänka nytt.  
Svenska företag har uppenbarligen en hemläxa att göra. I alla fall om de vill vara framgångsrika och locka till sig anställda likväl som kunder också i framtiden.

Dag Tuvelius