Det har ofta sagts, att bibelordet om att ”bokstaven dödar, men Anden ger liv” (Andra Korintierbrevet 3:6) är ett av de mest missbrukade. Av sammanhanget – och sammanhanget är alltid viktigt – framgår med önskvärd tydlighet, att ”bokstaven” står för lagen. Och när aposteln Paulus talar om lagen, så handlar det ofta - som här – om att lagen driver oss till Kristus (lagens andra bruk).

Vi kommer till korta inför lagen; lagen dödar, och vår enda räddning är att tro förlåtelsen genom Jesus Kristus. Därför heter det, för att ta ett exempel bland många: ”Kristus är slutet på lagen, så att var och en som tror kan bli rättfärdig” (Romarbrevet 10:4). Vi befinner oss mitt i reformationens hjärtpunkt!

Det senaste exemplet på hur detta bibelord använts helt lösryckt från sitt sammanhang hade vi i Kyrkans Tidnings intervju i nummer 43/17 med ärkebiskop Jackelén. Om det är intressant vet jag inte, men samma sak mötte mig vid något tillfälle hos förre ärkebiskopen.

Inte kan man använda ett bibelord på detta sätt. För att ta avstånd från så kallad bokstavstro tar man stöd av ett bibelord som vid ett enkelt betraktande inte alls ger något stöd. Den icke-bokstavliga bibelsyn som ärkebiskopen tycks företräda får nog motiveras på annat sätt. Att det aktualiserade bibelordet dessutom uttrycker en för reformationen central punkt, gör saken ännu märkligare – reformationsår som det är.