Hen-Jesus

Arbetar i kärlek till Svenska kyrkan

REPLIK. I kärlek till Svenska kyrkan vill jag fortsätta öppna dörrar. En del av detta handlar om att lyssna in nöden. Det kan man också kalla trendigt eller att lyssna in tidsandan. Det gör inte jag, skriver domprost Susann Senter.

I kärlek till Svenska kyrkan har jag arbetat i mer än 40 år som präst. När jag började var jag den enda prästvigda kvinnan i Västmanland. Då fick jag ständigt höra att detta var ett gott steg som kyrkan tog, samtidigt som jag lika ofta blev ifrågasatt. Det var inte som en eftergift för tidsandan som Svenska kyrkan beslutade att kvinnor skulle få prästvigas.

Det var efter långa teologiska samtal. Just så arbetar Svenska kyrkan med förändring. Vi prövar i varje tid vad som uttrycker evangelium. Inte så sällan har kyrkans ställningstaganden kommit sent och vi har bidragit till en fortsatt marginalisering av kristen tro. Detta är erfarenheter som också präglat mig och påverkat mina teologiska reflektioner.

I kärlek till Svenska kyrkan har jag ofta uppmanat medarbetare att stolt berätta om allt det goda kyrkan gör. Svenska kyrkan är en kraftfull organisation, som i diakoni, ungdomsverksamhet, i gudstjänster och kyrkliga handlingar möter människors behov. Vi gör det därför att evangeliet driver oss. Vi gör det därför att vi vill leva i Jesu Kristi efterföljd. Vi vill fortsätta att möta människor. Människor i livets alla skeenden, särskilt människor i utsatthet, människor i marginalen.

Många goda medarbetare arbetar vidare, i kärlek till Svenska kyrkan. Vi gör det i en tid av vikande medlemstal. Men i detta ser jag tidsandan. Vikande medlemstal gäller också de traditionella frikyrkorna, nykterhetsrörelsen och politiska partier. Folkrörelsesverige är på tillbakagång. Svenska kyrkan är trots detta en kyrka med kraft och resurser.

Det är min djupaste övertygelse att de förändringar som skett i Svenska kyrkan har hjälpt människor att möta evangeliet. Jag tänker på mångas upplevelse av att gudstjänsterna förmedlar en större öppenhet och glädje idag. Jag tänker på den musikaliska bredden, jag tänker på gudstjänster där många fler medverkar idag än när jag prästvigdes.

I kärlek till Svenska kyrkan vill jag fortsätta öppna dörrar. En del av detta handlar om att lyssna in nöden. Det kan man också kalla trendigt eller att lyssna in tidsandan. Det gör inte jag. Att lyssna in hjälper oss att se att nöden för vissa handlar om mat och kläder, för andra om att inte bli sedd, inte uppleva sig behövd och älskad. För andra handlar det om att inte förstå kyrkans språk och inte känna sig hemma.  Vi gör det, för bland utsatta människor möter vi Kristus.

Den kyrka jag tjänar och älskar finns det många anledningar att vara stolt över. Jag försöker alltmer räta på ryggen och med glädje berätta om Svenska kyrkan som en möjlighet att hitta tro, leva i gemenskap med andra och bidra till att Guds verk blir gjort i världen. Till alla som längtar efter Guds kraft i sina liv, som söker sitt andliga hem, som undrar vad Svenska kyrkan kan förmedla av kraft och hopp vill jag bara säga som Jesus: Kom och se!

  • 1 Kommentar

    Logga in för att kommentera

  • Susanna

    Jag tvivlar inte en sekund på Susann Senter hyser stor och innerlig kärlek till kyrkan och Guds skapelse i övrigt. Problemet är hennes exkluderande och nedsättande slutsats att de som mår dåligt av att Jesus kallas hen och protesterar, är ultrakonservativa och behöver besinna sig (läs - känslostormen behöver lugna sig).

Mer inom samma ämne
Hen-Jesus
Hen-Jesus
Hen-Jesus
Hen-Jesus
Hen-Jesus
Hen-Jesus