Opinion&Debatt
Debatt
Årlig kyrkoavgift räcker
Medlemskapet i Svenska kyrkan är i många fall oerhört skört. Om man
aldrig går i kyrkan eller deltar i annan kyrklig verksamhet är det inte
konstigt om tankar på utträde dyker upp, särskilt när skattsedeln
kommer och man upptäcker att man årligen betalar tre, fyra eller
femtusen kronor i kyrkoavgift.<br>
Minsta irritationsmoment kan leda till att tanken på utträde verkställs.
Kyrkans medlemsvård lämnar mycket att önska. I argumentationen för bibehållet medlemskap har rätten till kostnadsfri kyrklig begravning ofta haft en framträdande plats, i sig ett tecken på svårigheten att ge skäl för medlemmarna att fortsätta att betala avgiften.
Kyrkan måste hitta bra argument för tillhörigheten och äntligen på allvar ta itu med den angelägna uppgiften medlemsvård.
När det just gäller rätten till kostnadsfri begravning har jag nyligen haft anledning till funderingar.
Efter pensioneringen har jag som familjepräst förrättat dop, vigslar och begravningar i tiotalet församlingar i Stockholms stift och några i Härnösands och Linköpings stift. Det har visat sig att de flesta av dessa församlingar betalat förrättningsarvode medan andra låtit meddela att församlingsbor som vill anlita annan präst än församlingens egen (egna) själva får stå för arvodet. För officianten spelar det förstås ingen roll om arvodet kommer via församlingen, begravningsbyrån eller familjen men att njuggheten irriterar familjerna är förståeligt.
En kollega fick när han gick i pension en efterträdare som snabbt kom på kant med sina församlingsbor. Han blev den som under flera år tills dess efterträdaren avlägsnades från tjänsten skötte förrättningarna. Han räddade i den uppkomna situationen församlingens och kyrkans anseende. Alla präster passar inte alla människor. I en- och fåprästpastorat borde rätten att välja präst på församlingens bekostnad vara självklar också av det skälet.
Vid det fåtal tillfällen jag sett medlemsvården i kyrkan diskuteras i media har familjepräst-
institutionen alltid framhållits som en stor tillgång för kyrkan. Familjeprästen är för många det enda påtagliga bandet till kyrkan. Svenska kyrkan måste vårda sig om de relationer präster–kyrkomedlemmar som är långvariga och positiva.
Förhoppningsvis leder det här debattinlägget till att någon förståndig kyrkomötesledamot motionerar om att kyrkans policy bör vara att inga särskilda avgifter ska åläggas medlemmarna vid förrättningar. Kyrkan bör inte bli som kommunerna, de som kombinerar sitt skatteuttag med avgifter för nästan alla sina tjänster.
Ingvar Laxvik
Ljusterö
Kyrkan måste hitta bra argument för tillhörigheten och äntligen på allvar ta itu med den angelägna uppgiften medlemsvård.
När det just gäller rätten till kostnadsfri begravning har jag nyligen haft anledning till funderingar.
Efter pensioneringen har jag som familjepräst förrättat dop, vigslar och begravningar i tiotalet församlingar i Stockholms stift och några i Härnösands och Linköpings stift. Det har visat sig att de flesta av dessa församlingar betalat förrättningsarvode medan andra låtit meddela att församlingsbor som vill anlita annan präst än församlingens egen (egna) själva får stå för arvodet. För officianten spelar det förstås ingen roll om arvodet kommer via församlingen, begravningsbyrån eller familjen men att njuggheten irriterar familjerna är förståeligt.
En kollega fick när han gick i pension en efterträdare som snabbt kom på kant med sina församlingsbor. Han blev den som under flera år tills dess efterträdaren avlägsnades från tjänsten skötte förrättningarna. Han räddade i den uppkomna situationen församlingens och kyrkans anseende. Alla präster passar inte alla människor. I en- och fåprästpastorat borde rätten att välja präst på församlingens bekostnad vara självklar också av det skälet.
Vid det fåtal tillfällen jag sett medlemsvården i kyrkan diskuteras i media har familjepräst-
institutionen alltid framhållits som en stor tillgång för kyrkan. Familjeprästen är för många det enda påtagliga bandet till kyrkan. Svenska kyrkan måste vårda sig om de relationer präster–kyrkomedlemmar som är långvariga och positiva.
Förhoppningsvis leder det här debattinlägget till att någon förståndig kyrkomötesledamot motionerar om att kyrkans policy bör vara att inga särskilda avgifter ska åläggas medlemmarna vid förrättningar. Kyrkan bör inte bli som kommunerna, de som kombinerar sitt skatteuttag med avgifter för nästan alla sina tjänster.
Ingvar Laxvik
Ljusterö
FLER NYHETER

Istanbul 2007, Familjen Kaplan samlade under bron där de ofta har sitt hem. Foto:Stefan Bladh
Ekonomiskt bistånd till fattiga
Senaste nytt från TT
> fler nyheter från TT- 21 maj kl 15:10 > Inrikes
- 21 maj kl 14:45 > Inrikes
- 21 maj kl 14:35 > Inrikes
- 21 maj kl 14:30 > Utrikes
- 21 maj kl 14:30 > Utrikes
- 21 maj kl 13:55 > Inrikes
- 21 maj kl 13:45 > Inrikes
- 21 maj kl 13:35 > Inrikes
- 21 maj kl 13:15 > Utrikes
- 21 maj kl 13:15 > Inrikes

Varje månad betalades semesterdagar ut kontant till den åtalade löneadministratören.
Opinion & debatt
Senaste Krönikor
Håll dig uppdaterad
Prenumerera på vårt nyhetsbrev.
På Twitter
Via RSS
Via RSS
Nyhetsdygnet
Lorem ipsum text
- 21 maj kl 11:09 > Inrikes
- 21 maj kl 10:53 > Inrikes
- 21 maj kl 9:56 > Inrikes
- 18 maj kl 12:25 > Inrikes
- 18 maj kl 11:50 > Inrikes
- 18 maj kl 11:06 > Inrikes
Topplistan
- 15 maj kl 9:55 > Inrikes
- 15 maj kl 9:39 > Inrikes
- 16 maj kl 11:18 > Inrikes
- 16 maj kl 11:09 > Inrikes
- 15 maj kl 9:51 > Utrikes
- 18 maj kl 11:50 > Inrikes


Skriv ut




