Även om de som röstade mot förslaget på vigningsplikt av samkönade par för kommande präster inte själva är homofober, så legitimerar denna hållning homofobi, anser prästen och debattören Monica Wallsten.
I tisdags firade jag och min fru 15-årig bröllopsdag. I dagens Kyrkans Tidning läser jag att kyrkomötet anser det viktigt att kyrkan jag tillhör och tjänar som präst, håller det öppet om det verkligen är så.
”Eftersom kyrkan inte diskriminerar har vi råd med att några tycker annorlunda” menar Lisa Tegby, POSK, som absolut inte vill bli kidnappad av homofober för det.
Men det kan kanske inte hon bestämma. För hur lite hon än är homofob, eller hur lite vem som helst, av alla dem som röstade mot förslaget på vigningsplikt av samkönade par för kommande präster, inte själva är homofober, så legitimerar denna hållning homofobi. Genom att säga att kyrkan har råd med att härbärgera homofoba åsikter bland prästerna så säger man också att homofobi är en bland många legitima åsikter om människor.
Även ärkebiskopen säger att det inte handlar om homofobi för att kyrkan per se, och alla biskopar står bakom rådande äktenskapssyn, men det hindrar inte att möjligheten till undantag leder till möjligheten att hävda att homofobi är okej.
Ärkebiskopen säger även att det inte går att jämföra med ämbetssynen eftersom ”Det senare sår tvivel i synen på sakramentsförvaltningen”. Ja, och så kan vi ju inte ha det. Att rätten att neka till att viga samkönade par sår tvivel angående mitt äktenskaps giltighet och angående mina mänskliga rättigheter är naturligtvis underordnat. Visst var det så Jesus sa, människan blev till för sabbaten, eller…
Vi lever i ett samhälle där lagar och allmän konsensus hävdar rätten för samkönade att gifta sig och bilda familj. Men det är en rätt som skyddas av mycket tunn fernissa. Att kyrkans företrädare på detta sätt hjälper de krafter som motsätter sig denna rätt, att hävda sin legitimetet, är mycket sorgligt.
Monica Wallsten
Präst
LÄGG TILL NY KOMMENTAR