Att tolka Gud är inte polyteism

Andersson ser i kampanjtexten en blottläggning av Svenska Kyrkans ”ohederliga filosofi”, utifrån en semantisk tolkning.

När Svenska kyrkan kungör att tron gäller en Gud som inte gör skillnad på människor är det en form av polyteism, menar Andersson. Man beskriver sin egen Gud som jämlik, vilket innebär ett ”snarstucket ifrågasättande av andra människors val av gud”.
Jag har svårt att se problematiken med att tolka Gud som jämlik. Andersson följer den idétradition som ledande ateister befäst. Den där troende jämställs med bokstavstroende och fundamentalist och varje fritt tänkande religiös som försöker föra ut sin gudstolkning avfärdas. Precis som bokstavstroende skulle kalla mig alltför progressiv och vag i min tro, gör ateister som Andersson detsamma.
Att skapa sin tolkning av Gud är inget nytt påfund och har föga med polyteism att göra. Miljontals människor, samfund och grupperingar har sina gudsrelationer. Det innebär att jag samsas inom samma religion som homofober och rasister, men vi delar däremot inte samma gudstolkning.

Är den typen av relativism verkligen så farlig? Tvärtemot Andersson tror jag snarare att den är nödvändig. Gud är större än någonting som vi kan förnimma. Att tolkningar är och förblir subjektiva är också en form av vördnad inför något som ingen av oss till fullo kan greppa.

Elin Grelsson