Biskopsbrev ser de utsatta

Nytt biskopsbrev. Nu höjs ambitionen för diakonalt arbete, anser debattskribenterna.

Biskopsmötet släppte runt årsskiftet ett efterlängtat biskopsbrev om diakoni. Biskoparnas text bekräftar det diakonala uppdraget som en del av en större helhet, nämligen uppdraget att vara kyrka. Med biskopsbrevet kommer en text som är tydligt förankrad i den internationella diakonilitteraturen. Inte minst anar vi inspiration från Lutherska världsförbundet. Betydelsen av att se med den utsattes ögon återkommer även i Kyrkornas världsråds dokument.

En diakonal atmosfär behöver genomsyra församling och kyrka. Riktningen både utåt och inåt. Inåt i gemenskapen, utåt i den värld där vi har att ta ansvar. Öppen för alla.

Guds kärlek till sin skapelse är inte inskränkt till de kristustroende. Den är total och inklusiv. Med den förebilden ska vår kyrka och kyrkans diakoni få vara en rörelse tillsammans med alla människor av god vilja (sidan 23).

Tydligt slås fast, det som så många diakoner kämpat för, att det diakonala arbetet alltid måste vara kontextuellt och utgå från den verklighet som är. Diakoni uppstår som ett svar på de behov som vi möter. Här och nu. Men utan att vara impulsiv eller ogenomtänkt. Den diakonala handlingen styrs alltid av värderingar och måste alltid genomföras med det längre perspektivet än enbart nuet.

Här hör vi biskoparna rekommendera att de diakonala insatserna och alla andra församlingsverksamheter, prövas utifrån sina konsekvenser. De prövar tanken på en Diakonikonsekvensanalys för att säkra att verksamheterna verkligen bidrar till att bygga upp och frigöra människor.

Det blir ett nytt instrument vid visitationerna. Dessutom, med biskopsmötets ibland väl diplomatiska men ändå tydliga röst …vi framhåller det som en klok målsättning att det finns minst en diakontjänst i varje pastorat eller fristående församling (sidan 30). Biskoparna har nu markerat sin ambition att i sina stift lyfta ambitionerna för församlingarnas diakonala arbete. Biskopsbrevet lyfter fram kyrkoherdarna som nyckelpersoner för detta. Rimligen får detta konsekvenser för den obligatoriska kyrkoherdeutbildningen.

”Diakoni är Guds rörelse genom världen”, skriver biskoparna. Det gäller glädjande nog också de diakonala organisationerna i Sverige som bekräftas i sina uppdrag och sin betydelse för såväl Svenska kyrkan som för det svenska samhället.

I arbetet med kyrkoordningen fick man inte med någon som helst formulering om relationen till dessa självständiga organisationer som sedan mitten på 1800-talet utbildat, utövat, utvecklat diakoni i Sverige, i lojalitet med och närhet till Svenska kyrkan. Ibland kritisk lojalitet, ska också sägas.

Nu skriver biskoparna att det finns goda skäl för församlingar och stift att vara öppna för en samverkan med dem i syfte att utveckla kyrkans diakonala arbete. Det är glädjande med denna tydlighet och detta erkännande efter att under årtionden ha mötts av en osäkerhet och vilsenhet från Svenska kyrkans företrädare när det gäller relationen och betydelsen av dessa numera tolv organisationer.

De ger tillgång till en särskild utkikspunkt som genererar insikter och kunskaper som är värdefulla för församlingarna. Men det är också en plats i samhället som möjliggör för dessa organisationer att tillföra vårt samhälle omistliga grundvärderingar genom den vård och sociala omsorg de praktiserar (sidan 39).

Vi har en tid sett ett intresse hos församlingar att bilda stadsmissioner. I vissa fall är det rätt väg att gå, mot bakgrund av en gedigen omvärldsanalys och behovet av att utföra ett mer kvalificerat diakonalt arbete vilket också ställer krav på en särskild nivå av styrning och ledning. Men det finns också lägen när önskan att starta en stadsmission handlar om helt andra saker. Och församlingens diakonala roll och arbete kan aldrig ersättas av en stadsmission. Det diakonala uppdraget kan inte ”outsourcas”, bara utvecklas i samverkan.

När biskoparna konstaterar att diakoniinstitutionerna och stadsmissionerna har ”djupa kunskaper om sammanhang som är väsentliga för kyrkans diakonala insatser”, ja då känns det som att äntligen är en tydlig förbindelse upprättad mellan Svenska kyrkan och det diakonala uttryck och ansvar som dessa organisationer stått för under så lång tid.

Därmed motsägs de röster som menar att diakoniinstitutioner och stadsmissioner inte är av intresse för Svenska kyrkan då de inte är styrda av kyrkomötet eller kyrkoordningen. Svenska kyrkan är ingen koncern. Snarare bildar vi tillsammans ett kluster, eller ett nätverk, av aktörer, församlingar, diakoniinstitutioner och stadsmissioner, i ett mer eller mindre erkänt beroende av varandra.

 

Lotta Säfström

diakon, direktor/vd,
Göteborgs kyrkliga stadsmission

Stig Linde

diakon, forskare, förtroendevald,
Östertälje församling

 

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.