Replik. Ropet på bojkott av ockupationen och ockupationsmakten är ett kreativt motstånd som alternativ till hopplöshet, kristen emigration och långsam fördrivning, skriver Anna Karin Hammar.
Jag vaknade en morgon ur drömmen med de hebreiska orden för nåd, välsignelse och rättfärdighet i min mun.
Det är vad jag önskar det heliga landet, Palestina och Israel.
Därför förenar jag mig med den judiska rösten för fred, Jewish Voice for Peace, i engagemanget för Bojkott, Desinvesteringar och Sanktioner som ett viktigt ickevålds-verktyg mot de övergrepp som pågår och som den israeliska staten är ansvarig för.
Jag förenar mig med Kairos Palestina och ropet på bojkott av ockupationen och ockupationsmakten som ett kreativt motstånd som alternativ till hopplöshet, kristen emigration och långsam fördrivning.
Ulf Öfverberg undrar varför just Israel pekas ut bland världens länder?
Det enklaste svaret är att ett folkrättsbrott blir varken större eller mindre av att det är värre på andra håll. Inte vill väl Ulf Öfverberg skapa diplomatisk immunitet för vissa folkrättsbrott men inte för andra?
Ett djupare svar är förstås att många av oss har en affinitet till denna del av världen som vaggan till vår existentiella övertygelse, tro och kultur. På det viset har detta heliga land fortfarande ett existentiellt värde i mångas liv. Det är här de bibliska berättelserna lärde oss att våga göra motstånd med fredliga medel, som ett alternativ till våldets återvändsgränder.
Inte minst kyrkoherden i Betlehem och Mitri Rahebs sexton böcker (bland dem de till svenska översatta Betlehem under belägring och Tro under ockupation) inspirerar många av oss att inte resignera inför det som pågår i världen utan att fortsatt arbeta och leva för nåd, välsignelse och rättfärdighet.
Anna Karin Hammar
präst och teol.dr.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR