Brister i handboken

Margareta Melin bidrog verksamt till det förslag jag fick se i början av år 2006 vid ett första sammanträffande med församlingens representanter där även Margareta Melin deltog. Förslaget blev sedan föremål för fortsatta samtal mellan mig och församlingen och så småningom ett samtal i domkapitlet, vilket ledde till åtskilliga förändringar innan ritualet togs i bruk.
I dessa samtal deltog inte Margareta Melin. Men hon meddelade att hon avböjde förändringar i de av henne skrivna texterna. I det ritual som används i Alingsås församling ingår därför inte många inslag av hennes hand.

Personligen menar jag att Alingsåsritualet i många avseenden är bättre än vår gällande handbok. Det menar jag för övrigt att även 1942 års dopordning är, inte i språket men på flera sätt i innehållet, bland annat på en väsentlig punkt i inledningen där det sägs om Gud: ”Han vill icke i det ondas våld läm­na dem som han har skapat till sin avbild.” Det saknar jag i nuvarande handbok. Den som kommer till dopet är en människa som Gud har skapat till sin avbild – vem ska framhålla det om inte kyrkan?
Vi borde i vår handbok ha en dopordning där det framgår klart och tydligt både att vi har en Skapare och att vi behöver – och har – en Frälsare. Men innan vi efter bred förankringsprocess och mog­et övervägande har enats om en ny kyrkohandbok är det den gällande som gäller både vid dop och nattvard och i övrigt, även i Skara stift, om inte domkapitlet medgivit bruk av en försöksordning.
Erik Aurelius
biskop i Skara