Dags för kyrkan att göra upp med grym dopteologi

Det är verkligen på tiden att kyrkan en gång för alla gör upp med och överger den medeltida villolära som går ut på att ett nyfött barn tillhör djävulen på grund av arvssynden, och att man med Luthers ord i Stora katekesen genom dopet ”rycker barnet ur djävulens gap och gör det till Guds egendom”.

Har inte Jesus på korset en gång för alla vunnit en evig rättfärdighet för alla människor enligt Rom. 5:18, där Paulus säger att ”liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till en frikännande dom som leder till liv”? Är inte ett nyfött barn rättfärdigt i kraft av Jesu försoning fram till dess att barnet växer upp och blir medvetet om vad som är rätt och fel?

Även om kyrkan inte säger det så ofta numera, utgår den lära om dopet som uttrycks i bekännelseskrifterna från att det nyfödda barnet tillhör djävulen och hamnar i fördärvet, om det skulle dö innan man hann döpa det. Detta är också bakgrunden till ”nöddop” eller som det numera heter:”dop i krissituation”. Det finns många berättelser om föräldrar förr i tiden som blev helt förtvivlade när deras spädbarn hann dö innan det döptes. Jag upprepar: är det inte dags för kyrkan att en gång för alla göra upp med denna grymma teologi?

Dopet är också enligt Luthersk teologi ett sakrament och en direkt frälsande handling, som gör människor till Kristi lärjungar. Man blir alltså både frälst och pånyttfödd när man döps som spädbarn, och sedan väljer man själv om man vill stå kvar i denna frälsning eller inte.
Dopet betraktas även som en engångshandling utifrån Ef.4:4 där Paulus betonar att liksom Herren är en och tron är en, är också dopet ett enda.

Det finns goda skäl till att utifrån Bibeln ifrågasätta dessa tolkningar av dopet. Man får faktiskt tänja en hel del på bibelordet för att hitta stöd för att dopet i sig självt är frälsande. I stället talar Bibeln om att dopet stadfäster och befäster den frälsning vi redan tagit emot i tro, ungefär som att vigseln innebär att två människor offentligt lovar varandra att hålla ihop tills döden skiljer dem åt. Även om detta är utgångspunkten för alla gifta par, är ändå verkligheten att många äktenskap spricker och att många gifter om sig på nytt med en ny partner. Det finns också många exempel på makar som separerat och hittat tillbaka till varandra, och som väljer att gifta om sig på nytt med varandra för att markera en nystart i sin relation.

Roger Hammarstén
Ursviken