Dags för kyrkan att ta ledartröjan mot nazismen

Kanske är det så att Svenska kyrkans agenda plötsligt är en annan …

Samhället har på några få år kraftigt förändras. Mörka krafter har fått stor plats i det offentliga rummet med sina skall om nationalism, etnisk rensning, religiös enfald och hat mot allt som är annorlunda. Då måste kyrkan kliva fram, damma av sitt arv och peka på skapelsens Gud som älskar hela sitt verk.

Kyrkan behöver ännu mer lyfta fram: ”Allas lika värde”. Detta kräver samtiden av kyrkan. Kyrkans fokus måste nu mindre handla om interna dispyter som till exempel handbok och kyrkoval och mer fokusera på det som är angeläget för samhället.

Det finns i dag krafter som är beredd att relativisera och normalisera nazism och rasism. Tankarna smyger sig in i samhällskroppen och kommer till uttryck på långt fler platser än i nazistdemonstrationer. SD:s närvaro i svensk politik har betytt att debatten har förskjutits till frågor som gör att många ser andra människor som risker och hot – personifierat i flyktingen, tiggaren, muslimen och den homosexuella.

Medan tyngdpunkten i dag egentligen borde vara frågor som; demokrati, mänskliga rättigheter, samhällets svaga grupper och internationellt ansvar. Men agendan för det offentliga samtalet skrivs till stora delar av populistiska krafter. Då är det fara å färde. Då kan kyrkan inte ligga stilla i hemmahamnens lugna vatten.

Kyrkan erbjuder stillhet och eftertanke. Och det behövs verkligen i vår stressade tid. Men kyrkans liv i en turbulent tid får inte göra halt i det vi själva känner oss bekväma med, det måste rymma mer. Vi som delar bröd och vin så att det räcker åt alla har att stå upp för människovärdet. Så har uppdraget sett ut sedan de första kristnas tid.

Hela vårt samhälle har dålig beredskap för att tackla det faktum att nazister finns i det offentliga rummet, marscherar på våra gator och äntrar talarstolar på våra torg. Goda krafter liksom famlar. Detta trots att avståndstagandet mot nazism är tydlig i stora delar av samhället. Men hur ska vi kraftsamla, vilka argument ska vara de tunga, hur får kyrkan med sig många i en generalmönstring mot det som bryter sönder samhälle och människa?

Ofta kommer goda krafter i luven på varandra. De som tjänar på det är nazisterna. De vill få till oreda i det offentliga samtalet. Och de lyckas rätt bra med det. Vi har sett det under Almedalsveckan i Visby och nu nyligen under Bok och bibliotek i Göteborg.

Kyrkan kan inte lämna scenen fri för de krafter som vill dela in människor i vi och dom, som vill nedmontera demokratin, som hatar det mångkulturella och regnbågsfärgade. Vi måste helt enkelt fortsätta att vara kyrka. Kyrkans Herre säger: Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige.

De tidiga befrielseteologerna i Latinamerika menade att samtidens frågor skulle skriva kyrkans agenda. Det är sant också i vår tid! Både kyrkans ledare och lokala liv måste tydligare vara en röst in i politik och samhällsdebatt och hämta inspiration hos såväl Gamla testamentets profeter som hos Jesus.

Nazisternas närvaro, naken rasism och en alltför utbredd vilja att vilja dela upp människor ställer i dag helt andra krav på kyrkan. Vi måste våga och orka vara kristuslojala i vår tid. Tillsammans med Folkrörelsesverige och de politiska partierna ska kyrkan verka för att hålla människans okränkbara värde högt. Ja, kyrkan med sitt arv behöver ta ledartröjan i detta viktiga folkbildningsuppdrag. Gör inte vi det kommer stenarna att ropa.