Därför överklagade vi beslutet

Om handlingen var internt arbetsmaterial, varför hindrades Karin Nelson från att ta del av det? Det frågar sig debattörerna.

I mars 2015 lämnade en av Sveriges ledande experter på gregorianik, professor Folke Bohlin, ett expertutlåtande över förslaget till ny kyrkohandbok. Det hamnade i debattens centrum i december 2016 eftersom professor Karin Nelson då valde att lämna handboksarbetets revisionsgrupp. Hon hade till skillnad från tidigare arbetsgrupper inte fått tillgång till Bohlins yttrande.

Detta fick oss att vilja pröva om yttrandet var en allmän handling enligt Kyrkoordningens regler om handlingars offentlighet. Kyrkokansliet avslog begäran om att lämna ut handlingen eftersom den skulle utgöra en s.k. mellanprodukt som inte är en offentlig handling. Kyrkans regler motsvarar samhällets offentlighetsprincip. Det innebär att varje handling som antingen är upprättad på, inkommen till eller tillhör ett avslutat ärende vid en kyrklig instans är allmän och offentlig.

Ur rättslig synvinkel är därför Kyrkokansliets hållning grundlös eftersom en mellanprodukt är ett arbetsmaterial som skickas till en utomstående expert för granskning. När den utomstående expertens svar inkommer till Kyrkokansliet är den just inkommen och därmed allmän.

När vi påpekade detta i överklagandet ändrade sig Kyrkokansliet plötsligt. Grunden för att handlingen inte var allmän sades nu vara att yttrandet utgjorde ett internt arbetsmaterial, den var varken upprättad eller inkommen till Kyrkokansliet. Dessutom återspeglade handlingen enligt Kyrkokansliets tjänstemän inte Bohlins samlade synpunkter på handboksförslaget och ärendet var därtill inte avslutat. Bohlin var nu genom ett ensidigt uppdragstagaravtal en anställd medarbetare vid Kyrkokansliet.

Mot vart och ett av dessa påståenden kan man resa invändningar. Folke Bohlin uppfyller inte ett enda av de kriterier som krävs för att han ska betraktas som anställd. Han har haft en helt självständigt och avgränsat uppdrag. Vidare har företrädare för handboksarbetet i dagspressen medgivit att professor Bohlin inte varit en medarbetare i handboksarbetet och Folke Bohlin har själv förklarat att så inte är fallet. Det stämmer väl överens med att han uppges vara just uppdragstagare; ett begrepp som avser den som inte är anställd.

Även om handlingen vore ett så kallat arbetsmaterial går det inte att säga att det är samma ärende idag som när handlingen ingavs eftersom arbetet i tidigare arbetsgrupper slutförts genom deras avlämnade handboksförslag.

Slutligen saknar det betydelse i förhållande till offentlighetsprincipen om en handling återger några samlade synpunkter från en expert eller inte. Offentlighetsprincipen är konsekvensneutral. Huruvida Kyrkokansliet bedömer att handlingens offentlighet skulle vara till skada saknar rättslig betydelse. Vem vill inte lämna ut en handling som är till nytta för den egna saken? Det är när en handlings offentlighet kan vara besvärande för kyrkan som offentlighetsprincipen och kyrkorätten sätts på prov.

Efter dessa juridiska turer föds frågan: om handlingen var internt arbetsmaterial, varför hindrades Karin Nelson från att ta del av det? Ingick hon inte i det ärende som påstås ha pågått sedan handboksrevisionen inleddes för över ett decennium sedan?

Det förefaller som om vår motpart först bestämt sig för att hemlighålla Bohlins synpunkter och sedan griper efter bästa argument att försvara beslutet. Hur Kyrkokansliet än vänder sig framstår resonemangen som juridiskt dunkla och oförenliga med den öppenhet som borde prägla ett så viktigt arbete som en kyrkohandboksrevision.

Den 3 februari sammanträder Överklagandenämnden för att avgöra frågan. Oavsett vem som får rätt har Svenska kyrkan och arbetet kring den nya kyrkohandboken förlorat. Vem kan tycka att arbetet präglats av öppenhet när Kyrkokansliet till varje pris vill undvika offentlighet?

Ett steg på vägen mot att förmedla en sådan bild vore att lämna ut handlingen oberoende av Överklagandenämndens beslut. Det finns nämligen inget förbud mot att lämna ut handlingen även om Kyrkokansliet inte skulle vara skyldigt att göra det.

Gustav Natt och Dag
Kyrkomusiker

Andreas Stenkar Karlgren
Advokat