Den sanna kyrkan slåss för människovärdet

I snart 2 000 år har det funnits människor som levat och dött i kärlek och tro på det rike som Jesus vittnade om. Denna världens maktmänniskor har dödat dem, bränt upp deras skrifter och försökt osynligöra dem totalt. Men letar vi i historien så hittar vi dem. I västerlandet fick inkvisitionen en särskild utformning i början av 1200-talet då katarerna skulle bekämpas. Ungefär en halv miljon människor torterades ihjäl för sin tros skull. Katarerna var övertygade om att dödande var en styggelse så deras företrädare åt helvegetariskt och undvek även mjölk– och äggprodukter. Likt Jesus vägrade de använda vapen och våld och i enlighet med Jesus lära vägrade de att svära ed.

Dödsstraff fördömdes också, vilket var en abnormitet under medeltiden. De föraktade kardinalernas makt, pompa och ståt och de blev slaktade som försvarslösa lamm, precis som deras mästare. Många väckelsekristna har under århundradena identifierat sig med dem, så även jag. Men i religionshistorien är de förpassade till en parentes, någonting udda och utdefinierat.
Martin Luther, de penningkära furstarnas man, har däremot alltid satts på intellektualismens piedestal för sina tankar om kyrka och stat.

Bara maktens ring kan till den grad fördunkla synen så att man inte ser Luthers uppenbara ondska mot andra människor. Ni som svartmålar den kristna kyrkan: Vilken kyrka menar ni? Den sanna och enda kyrkan har alltid kämpat för människovärdet och stått upp i kärlek för den enskilda människan, oavsett om det handlat om judar, slavar, homosexuella eller någon annan utsatt grupp. Ja, det är till och med så att man avstått från animalier, som exempelvis jag, eftersom kött är mord och brott mot andemeningen i Jesu Bergs-predikan.
Guds rike handlar inte om döda dogmer, politisk makt eller tomma ritualer. Det handlar om relationen till medmänniskan och om tron på en framtid där rättfärdigheten och människovärdet råder.

Jonas Norberg