68-kyrkan

Det finns ingen opolitisk kyrka

DEBATT. Debattörer som kritiserar kristen vänster har en ideologisk hemvist på högerkanten. Men de undviker att nämna den och försvårar därigenom en öppen debatt, anser Peter Englund.

Med stigande förundran läser jag debattinlägg om idéhistorikern Johan Sundeens bok ”68-kyrkan: svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965-1989”. Gemensamt för flera av dessa debattörer är att de är djupt kritiska till de senaste årtiondens utveckling i Svenska kyrkan och särskilt dess ledning och menar att Sundeens bok givit dem rätt i påståendet att kyrkan skulle vara vänstervriden.

Men vad flera av dessa debattörer nogsamt undviker att nämna är att de själva har en ideologisk hemvist på högerkanten, ibland med partipolitisk tillhörighet. Anledningen till att man undviker att nämna de egna ideologiska utgångspunkterna är möjligtvis att kritiken då skulle framstå som en partsinlaga. Detta försvårar en öppen debatt, vilket kanske också är meningen?

Dessutom är kritiken ohederlig, marxismen som ideologi är mångfacetterad och försöken att omsätta marxismen i samhällsförändring rymmer allt ifrån totalitär statssocialism, till demokratisk och frihetlig socialism som många socialdemokratiska- och vänstersocialistiska partier idag omfattar. Men denna skillnad förmår inte debattörerna göra.

Är kyrkan och marxismen oförenliga? För mig är det tydligt att evangeliet och marxismen har gemensamma beröringspunkter och i det gemensamma finns möjligheten att tillsammans verka för en förändring av samhället såväl ekonomiskt, klassmässigt och ideologiskt, det som uttrycks så väl i Marias lovsång: ”Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort.”.

Det finns ingen opolitisk kyrka som flera debattörer hävdar. Det finns en lång och mörk historia av kyrkligt motstånd mot berättigade förändringar av förtryckande samhällsordningar, ett motstånd den framväxande arbetarrörelsen fick möta, liksom kvinnor i samband med beslutet i ämbetsfrågan och som hbtq-personer riskerar att möta i dag i enskilda församlingar.

Jag är glad och stolt över kyrkans ledning som de senaste årtionden valt en väg som i evangeliets efterföljd solidariserar sig med ”de ringa och hungrande” i Sverige och i världen.

  • 4 Kommentarer

    Logga in för att kommentera

  • Jonas Gräslund

    Englund menar att det försvårar en debatt om man inte anger en ”ideologisk hemvist”, om man inte liksom etiketterar sig själv. Som att ståndpunkter i en artikel inte står för sig själv utan måste hänvisas till en viss ideologi. Allt är ”partsinlagor”. Måhända gör han det utifrån en marxistisk föreställningsvärld, där alla åsikter knyts till olika ”intressen”; klass, kön, hudfärg, sexuell läggning och det inte finns personliga, individuella åsikter. En sådan marxistisk utgångspunkt, om något menar jag, försvårar en öppen debatt. Nu menar Englund också att det är ohederligt att inte skilja på totalitär och frihetlig marxism. Det gjorde nu inte 68-kyrkan heller. Man tillhörde bland annat socialdemokratin och hyllade glatt gerillaprästen Camilo Torres, Mao, och DDR. Men om Englund kan visa på ett enda fungerande frihetligt marxistiskt politiskt exempel så ska jag gärna börja göra tydligare åtskillnad. Socialdemokratin är, menar jag, demokratisk i den mån man inte levt upp till sitt marxistiska arv. Att man inte genomfört partiprogram om planekonomi och nationalisering av banker exempelvis. Sådant har aldrig gått att kombinera med ett öppet, liberalt och demokratiskt samhälle.

  • Peter Englund

    Gräslund verkar ha läst min debattartikel med sina mest blåtonade glasögon, jag har inte påstått att man måste etikettera sig i en debatt men om man har en tydligt politisk hemvist så är det märkligt att inte vilja berätta det för läsarna. Min slutsats blir att man vill dölja detta för att inte framstå som part i målet. Om jag inte är helt felinformerad har väl Gräslund själv varit/är politiskt aktiv på högerkanten?

    Jo, man måste faktist skilja på de olika uttryck som marxismen har tagit sig. Gräslunds debattknep är inte bara ohederligt utan förringar också den stora insats för jämlikhet och demokrati som arbetarrörelsen med dess fackliga och politiska organisationer gjort i vårt land och andra länder runt om i världen.

  • Jonas Gräslund

    Det är smickrande med Englunds intresse för min ringa persons eventuella politiska hemvist, men frågan är: Vad tillför det debatten? Englund bemöter inga av de konkreta exempel jag diskuterar, exempelvis hur kristna socialdemokrater kunnat hylla gerilla prästen Camilo Torres och hans revolutionära kommunism? Vilken "ohederlighet" ligger bakom en sådan fråga? Skulle inte debatten vinna på att vi undviker invektiv om varandra? Jag är själv övertygad om att Englund själv har de ärligaste avsikter med sina åsikter -även när jag inte håller med honom.

  • Peter Englund

    All debatt vinner enligt min mening på ärlighet. Om jag skriver en ideologiskt färgad debattartikel undertecknar jag med kristen socialist. Hade jag varit medlem i ett politisk parti hade jag också angett partibeteckning. På så vis får läsarna en reell möjlighet att ta ställning till det jag skriver och ev motdebattörer att formulera sig. Gräslund tycker annorlunda och kallar detta förhållningssätt för att "etikettera" sig själv. För mig handlar det om att föra debatt i öppenhet.