De allt mer komplicerade sammanhang där Försvarsmaktens personal verkar påverkar också soldathemsrörelsens roll och funktion i vårt diakonala psykosociala arbete. Hur berörs till exempel den enskilde individen/familjen av de internationella insatsernas politiska och folkliga förankring? Hur påverkas utlandstjänstgörande personal av en upplevd oförståelse bland omgivningen om försvarets roll i en demokratisk rättsstat och förhållandet till en föränderlig och osäker omvärld som kränker mänskliga rättigheter? Och hur skildras yrket och funktionen ”soldat”, av media och opinionsbildare?

Till detta skall läggas till att inte enbart inslagen av så kallad asymmetrisk krigsföring ökat i de konfliktområden där svenska soldater verkar. Även de moraliska situationerna har kommit att bli asymmetriska. Välutbildade, välutrustade svenska förband har under de senaste åren hamnat i regelrätta strider med en materiellt och organisatoriskt underlägsen ”motståndare”, som å andra sidan inte känner till eller helt bortser frånRules of Engagement.

Ovanstående axplock av frågor innebär för soldaten, var för sig, laddade moraliska områden att förhålla sig till. Särskilt som det svenska samhället som soldaten återvänder till vid hemkomst ofta ger uttryck för bestämda uppfattningar om vad som i sammanhanget är moraliskt rätt och fel. 

Därför sätter vi ett stort värde på det engagemang som Svenska kyrkan och kyrkokansliet visar för frågan, bland annat genom initiativtagandet till Almedalsseminariet. Att inte väja för de svåra frågorna – att accep-tera att de inte alltid ges tydliga och tillfredsställande svar, innebär att vara delaktig i att skapa rum med högt till tak för samtal och därmed bryta den känsla av stigmatisering kring moraliska och existentiella perspektiv som många utlandsveteraner och anhöriga i dag upplever. Diakonins röst i försvarsdebatten blir därigenom en stor tillgång för hela soldatfamiljen! Den diakonala utgångspunkten är därför också den naturliga ledstjärnan i soldathemsrörelsens arbete, gestaltat i frågan ”Vad kan vi göra för dig/er?”, snarare än ”Varför?”

Avslutningsvis: Nedanstående situation står som ett talande exempel på den domkyrkolika takhöjd och ödmjukhet som samtalen ofta kräver:

Vid årets nationaldagsfirande samtalade jag med en högt uppsatt officer inom Försvarsmakten, när en pojke i femårsåldern stegade fram till oss och ställde den rättframma frågan till officeren: ”Ska ni ut och kriga?” Överstens svar: ”Vi hoppas att vi aldrig någonsin ska behöva använda våra vapen mot andra, men vi tränar varje dag för att göra det.”

Andreas Philipsson

Direktor, Svenska Soldathemsförbundet