En kyrkohandbok med hemkänsla för många

Den nytillsatta Revisionsgruppen, som har ett tydligt och självständigt mandat, ska göra en fortsatt bearbetning av remissutfallet, skriver Per Eckerdal, Solveig Ininbergs och Esbjörn Hagberg.

I Svenska kyrkan ryms mångfalden. Här finns de stora folkrika församlingarna liksom de små. De med stora ekonomiska och personella resurser och de med få. Här finns församlingar med olika teologiska traditioner, de som vid gudstjänst och kyrkliga handlingar samlar många och de där få möts.

Det är i denna mångfald och bredd som kyrkohandboken hör hemma och det är också detta som kyrkohandboken enligt direktiven ska gestalta och rymma. Tillsammans med bland annat psalmboken ska den uttrycka Svenska kyrkans tro och lära liksom den ska vara en bruksbok som gör det möjligt att fira gudstjänst i katedralen liksom i bönhuset och i kapellet liksom i landsbygdskyrkan.

Kyrkomöte och kyrkostyrelse har givit uppdraget att revidera kyrkohandboken. Kyrkohandboksrevisionen har pågått i elva år, men började egentligen 1997–2001 och det förslag som då diskuterades. Sedan 2006 har tre remissomgångar genomförts. Då har alla kunnat komma med synpunkter.

Under åren har olika experter funnits med. Den första remissen (2010) handlade om principer för arbetet och togs fram efter samråd inom Svenska kyrkan och ekumeniskt. Den andra remissen gällde kyrkohandboksförslaget 2012 och pågick i 20 månader med försöksverksamhet under ett kyrkoår. Våren 2016 genomfördes en uppföljande remissomgång. Alla församlingar var då inbjudna att ge synpunkter, liksom domkapitel, stiftsstyrelser och flera andra instanser.

Många svar kom in, från bland annat 395 kyrkoråd, eller 55 procent av församlingarna/pastoraten. Med religionssociologisk metod har svaren därefter kodats och analyserats kvantitativt och kvalitativt vilket gör att det är möjligt att ta vara på alla synpunkter om varje del av kyrkohandboken. Remissvaren ger uttryck för engagemang och många konstruktiva synpunkter har lämnats.

Samtidigt kan vi konstatera att alla församlingar/pastorat inte svarat. Det har varit viktigt att undersöka detta närmare. Det finns flera förklaringsnycklar. Tidigare försöksförsamlingar och de som sa nej om 2012 års förslag har svarat i högre utsträckning än de som ser förslaget för första gången. Församlingar i större städer har svarat i högre utsträckning än församlingar i glesbygd. De församlingar som svarat motsvarar 69 procent av medlemmarna. De har 65 procent av huvudgudstjänsterna och 68 procent av gudstjänstbesökarna. Det är oftare de som har fler gudstjänster och fler gudstjänstdeltagare som nu har svarat.

Vad säger de som svarar? Bland församlingarna anser 78 procent att Den allmänna gudstjänsten (Högmässa/Mässa/Gudstjänst) är bra eller ganska bra. Motsvarande bedömning om De kyrkliga handlingarna (till exempel dop, konfirmation och begravning) är 80 procent. Bland dem som väljer alternativen mindre bra eller dåligt är det ofta enskildheter som påverkar helheten. Exempelvis uttrycker ungefär 13 procent att perspektivet om Jesus som ”vår Herre” borde betonas tydligare.

I media har synpunkter framför allt kring musiken lyfts fram. Församlingarnas synpunkter är mångfacetterade. En stor andel av Svenska kyrkans remissinstanser bejakar det musikaliska arv, från 900-talet till slutet av 1900-talet, som i kyrkohandboksförslaget finns i Gudstjänstmusik A. Här är däremot flera externa musikinstanser kritiska. Andra framhåller att den nya musiken med ”härmsånger” är viktig för delaktigheten i gudstjänsten, särskilt för barn.

Remissutfallet bedömer vi ger en tillförlitlig bild av de synpunkter som finns kring kyrkohandboksförslaget. Med utgångspunkt från detta material ska den nytillsatta Revisionsgruppen göra en fortsatt bearbetning av kyrkohandboksförslaget. Gruppen har ett tydligt och självständigt mandat. Till sitt förfogande har revisionsgruppen den operativa projektledningen på kyrkokansliet och externa experter. Revisionsgruppens uppgift är att presentera ett slutförslag för kyrkostyrelsen våren 2017. Därefter kan en skrivelse gå till kyrkomötet för behandling hösten 2017. Enligt planen ska en ny kyrkohandbok tas i bruk i Svenska kyrkans församlingar under första halvåret 2018.

Vi ser fram emot en kyrkohandbok där varje teologisk tradition kan känna sig hemma i det mesta samtidigt som man kan glädjas åt att också andra traditioner känner hemkänsla. En kyrkohandbok med ord och toner som talar till dem som sedan länge är en del av Svenska kyrkan, med uttryck som kan relatera till barnen, de som tillfälligt firar gudstjänst och de som är nya i vårt land. En kyrkohandbok där vi förenas i tron och där vi stämmer in i den gemensamma lovsången till levande Gud.

Per Eckerdal

biskop, vice ordförande i styrgruppen för kyrkohandboksrevisionen

Solveig Iningbergs

stiftsdirektor, projektledare för kyrkohandboksrevisionen

Esbjörn Hagberg

biskop emeritus, ordförande i revisionsgruppen