Får Uppdrag Granskning bryta lagen?

Uppdrag Gransknings program ”Bögbotarna” är ett gravt övertramp mot all journalistisk heder och journalisternas eget etiska regelverk. Men det strider också mot public-service avtalet. Det anser åtta debattörer från olika delar av svensk kristenhet.

Få tillfällen i svensk mediehistoria har uppvisat ett lika bedrägligt journalistiskt agerande som i förra veckans Uppdrag Granskning. Upplägget kan närmast beskrivas som inkvisitoriskt. Reportrarna valde från början att lägga konstruerade ord om att ”bota” homosexuella i de smyginspelade prästernas mun, dock utan att lyckas. Likväl valde de att utan fog använda den beskrivningen i speakertext och till och med programrubrik. En sådan falsk varubeskrivning är ohederlig mot såväl inblandade som tittare.

Det verkligt allvarliga ligger dock i övergreppet att fejka själavårdssamtal och förbön i syfte att sätta dit de utvalda prästerna. Faktum är att själavårdssamtal är något av de mest intimt själsliga och andliga möten som två människor kan ha. Att arrangera sådana möten i avsikt att lura den ena parten att det är på riktigt, medan det verkliga syftet är att gillra en fälla och försöka locka fram sådant som kan hållas emot den lurade parten, är djupt bedrägligt.

Det går även att dra parallellen till när de möten som spelas in och publiceras är fysiska, snarare än själsliga. En 17-årig pojke dömdes förra året i domstol till skadestånd för kränkning, då han i smyg spelade in ett samlag med en jämnårig flicka och publicerade på internet. Övergreppet mot de inspelade prästerna är här dock värre. Att i smyg spela in och visa upp ett samlag är djupt omoraliskt, men inte tydligt i motsättning mot lagtext. Själavårdssamtalets exklusiva karaktär utmärks dock av att en präst inte ens i brottsmål får kallas som vittne för att uppenbara det man hört eller samtalat om i bikt eller själavård. Om någon skulle spela in ett biktsamtal i katolska kyrkan betraktas det som ett så allvarligt övergrepp mot samtalsformen att det till och med bestraffas med exkommunicering. Ett public serviceprogram i SVT har nu av okunskap eller illvilja valt att helt ignorera de skador deras agerande kan få för fortsatta möjligheter till själavårdssamtal i Sverige. Det är extremt beklagligt.

Uppdrag Granskning gör sig genom sitt agerande dessutom skyldiga till ett dubbelt övergrepp, då de i efterhand dessutom försöker hetsa prästerna att bryta lagen och kommentera ett själavårdssamtal. Enligt Rättegångsbalken 36 kapitlet 5§ är tystnadsplikten absolut, präster och pastorer får inte under några omständigheter bryta sekretessen, inte ens kommentera om ett samtal ägt rum. SVT-programmet har här lämnat den gråzon som programmet inte sällan arbetat i och gått över till att hetsa till lagbrott, vilket är straffbart enligt Brottsbalken 23 kapitlet 4§. Uppdrag gransknings bristande etik och laguppfyllelse är i uppenbar strid med public service-avtalet. Vi utgår från att inslaget fälls i granskningsnämnden.

De smyginspelade prästerna svarar inlyssnande och sunt, och med ett uppenbart hjärta att vilja möta och hjälpa den som – falskeligen – söker råd och förbön. Programmets dramaturgi används också medvetet för att förstärka skillnader inom Svenska kyrkan och splittra. Vissa präster intervjuas öppet och förberett, och kritiserar sina kollegors själavårdssamtal. Andra smygfilmas och konfronteras oförberedda. Totalt obegriplig blir SVT:s anklagelseakt när den ställs vid sidan av den okritiskt framlyfta nya boken ”Liten handbok i konsten att bli lesbisk” som utan omsvep förkunnar möjligheterna att förändra sin sexuella läggning. I det sammanhanget blir det naturligtvis fullständigt ologiskt att döma präster för att de inte svarat att en sådan förändring är omöjlig.

Det som kännetecknar en häxprocess är att en person på förhand bestäms vara skyldig och ska straffas. Därefter formuleras anklagelsen, och konstruerade bevis plockas fram för att kunna leda till den eftersträvade fällande domen. Att agera så i ett rättssamhälle är måhända inte alltid straffbart i domstol. Men det är ett gravt övertramp mot all journalistisk heder, och brott mot journalisternas eget etiska regelverk.

Chrys Caragounis, professor em. i Nya Testamentets exegetik, Lund
Marie Willermark, kommendör Frälsningsarmén i Sverige o Lettland
Tuve Skånberg, pastor i Equmeniakyrkan, riksdagsledamot (KD)
Kjell O. Lejon, präst i Svenska kyrkan, professor i religionsvetenskap
Dan Salomonsson, pastor i Pingstkyrkan
Süleyman Wannes, Corepiskopos i Syrisk-ortodoxa kyrkan
Gunnar Hyltén-Cavallius, präst i Svenska kyrkan, teol.lic.
Siewert Öholm, journalist, TV producent
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Michael A
Väldigt onödig referens till det smygfilmade samlaget. Att dessutom påstå att smygfilmandet av prästerna var värre förtar värdet av artikeln.
Hannes Tidare
En positiv sak med efterspelet efter programmet är att det ger ringar på vattnet. Såna här artiklar gör det bara mer tydligt att det finns mycket att jobba med i svenska kyrkan. Alla smyghomofober som gör nedslag på ovidkommande saker för att på nåt konstigt sätt stå upp för åsikter som svenska kyrkans högsta beslutande organ bestämt att vi som jobbar i kyrkan inte ska uttrycka, ger sig till känna och det tycker jag är bra. Det blir tydligare då. Hur tydligt fel kan det inte bli när man anser att avslöjandemetoden är värre än att lägga ut ett filmat samlag? Jag undrar hur professionell den person är som menar att ett själavårdssamtal är det mest intima mellan två människor? Ni bakåtsträvare som inte vill ställa upp på svenska kyrkans värderingar idag, joina Ulf Ekman och konvertera eller starta en egen kyrka. Fast helst önskar jag er ett öppnare sinne och hjärta. Kärleken är störst!
nils johan johansson
Om man talar i förtoende mellan 4 ögon, varför ska man då filmas eller avlyssnas av journalsister, rätten till ett privatliv finns inte, men alla är inte i avsaknad av intigritet och privatliv! vad är det som säger att allt jag säger är sant, det är helt otänkbart att jag vill tala om saker jag vill dölja med någon allra minst en präst! Homosex kan vara öppen eller dold, allt kan döljas, att upprätta ett rykte om mig som homsexuell kan ge mig nya vänner! Vad säger att jag inte orkar djuga för prästen eller domaren, orkar någon tro att alla är ärliga, verkligheten ser annorlunda ut, "konjaks-gubbar" har disrektion att erbjuda!
Esther kazen
Oavsett hur rätt/fel en tycker det är att smygfilma själavårrdssamtal så är det kränkande och ett hån mot alla som någon gång upplevt sexuella övergrepp att våga påstå att detta r VÄRRE än en minderårig tjej som smygfilmades vid sex och sedan läggs upp på internet. Pastor är i sin yrkesroll och har maktpositionen under samtalet. Att jämföra detta med sexuella övergrepp är vansinnigt.
JL
Jämförelsen med flickan som exponerades ofrivilligt på internet är så osmakligt att det inte finns ord för det. Prästerna i reportaget har visserligen filmats ovetande och det är säkert väldigt obehagligt, men det var ju samtidigt bra eftersom de visar sig agera i strid med Sv Ky bestämmelse. Dessutom har artikelförfattarna fel i sak, UG har inte gjort något olagligt.
tove
Man får som konfident berätta vitt och brett om vad man avslöjat för sin själavårdare och vad vederbörande svarade. Tystnadsplikten är uteslutande prästens. Naturligtvis bör präster stå för sina handlingar och uppfattningar som alla andra. Om man som Frimodig kyrka har en avvikande inställning som inte längre är acceptabel så får man lämna kyrkan eller möjligen stanna men lojalt avstå från den typen av själavårdssamtal. Grävande journalistik med dold kamera har använts länge i situationer där öppenhet inte är att vänta. Hade prästerna varit frimodiga och talat klarspråk så hade man inte hamnat i blåsväder. Det är ytterst intressant att se åtta mer eller mindre namnkunniga personer föra till torgs att detta journalistiska grepp skulle vara värre än att en privatperson publicerar samlagsbilder i syfte att kränka. Det är för väl att Siewert Öholm inte är debattledare i rutan längre för något så skrämmande unket i människosyn var det länge sedan en journalist presenterade offentligt.
UL
Beklämmande att inte personer i era positioner känner till vad lagen säger. De har inte begått något lagbrott enligt svensk lag. Kritik i all ära, men falska beskyllningar baserat på egna åsikter är ingen bra argumentationsteknik.
Tuve Skånberg
Flera skribenter invänder mot en jämförelse i vår debattartikel, och finner den onödig, okänslig, bedrövligt och smaklöst Det är bara att hålla med – hade vi jämfört vad som är värst av att få ett själavårdssamtal filmat eller ett samlag filmat, och sedan få det publicerat, då hade verkligen jämförelsen varit både osmaklig och konstig. Minst sagt. Men jämförelsen handlar inte om att värdera vad som för den utsatte upplevdes värst, utan vad som var värre ur en rättslig bedömning. Vi skriver i artikeln ”Att i smyg spela in och visa upp ett samlag är djupt omoraliskt, men inte tydligt i motsättning mot lagtext.” Och det ledde ändå, med all rätta, till skadestånd. Sedan jämför vi med själavårdssamtalet: ” Själavårdssamtalets exklusiva karaktär utmärks dock av att en präst inte ens i brottsmål får kallas som vittne för att uppenbara det man hört eller samtalat om i bikt eller själavård.” Poängen var alltså att hur avskyvärt än ett publicerat samlag, filmat i smyg än är, så finns det ändå ett starkare lagskydd för ett fejkat och smyginspelat själavårdssamtal. Sedan är det bara att medge, att en jämförelse eller bild som behöver förklaras är en dålig jämförelse eller bild.
Per Ewert
En kompletterande kommentar är att artikeln ju faktiskt slår fast det gravt omoraliska i att smyg spela in och publicera ett samlag, vilket inte alla tycks anse i internet-eran. (Vill minnas att försvaret anförde det i rättegången i det fallet.) Artikeln beskriver detta som djupt omoraliskt. Det texten sen gör är att förklara hur det rent JURIDISKT finns ett starkare lagmässigt krav på att inte vidareförmedla innehållet i ett själavårdssamtal. Det helt oberoende av hur allvarligt det rent moraliska övergreppet är, något som ju finns i båda fallen. Och det är värt att betona när ett public service-program i SVT vill påskina att de i det nu aktuella fallet inte bär någon skuld alls.
NN
@Hannes Tidare. Du går lös på det syfte som programmet hade: Sparka ut de misshagliga! Ingen pardon! Jag har insikten om sanningen om kärlek, den som inte håller med mig ska antingen lära sig av mig eller dra! Så det så!