Får Uppdrag Granskning bryta lagen?

Uppdrag Gransknings program ”Bögbotarna” är ett gravt övertramp mot all journalistisk heder och journalisternas eget etiska regelverk. Men det strider också mot public-service avtalet. Det anser åtta debattörer från olika delar av svensk kristenhet.

Få tillfällen i svensk mediehistoria har uppvisat ett lika bedrägligt journalistiskt agerande som i förra veckans Uppdrag Granskning. Upplägget kan närmast beskrivas som inkvisitoriskt. Reportrarna valde från början att lägga konstruerade ord om att ”bota” homosexuella i de smyginspelade prästernas mun, dock utan att lyckas. Likväl valde de att utan fog använda den beskrivningen i speakertext och till och med programrubrik. En sådan falsk varubeskrivning är ohederlig mot såväl inblandade som tittare.

Det verkligt allvarliga ligger dock i övergreppet att fejka själavårdssamtal och förbön i syfte att sätta dit de utvalda prästerna. Faktum är att själavårdssamtal är något av de mest intimt själsliga och andliga möten som två människor kan ha. Att arrangera sådana möten i avsikt att lura den ena parten att det är på riktigt, medan det verkliga syftet är att gillra en fälla och försöka locka fram sådant som kan hållas emot den lurade parten, är djupt bedrägligt.

Det går även att dra parallellen till när de möten som spelas in och publiceras är fysiska, snarare än själsliga. En 17-årig pojke dömdes förra året i domstol till skadestånd för kränkning, då han i smyg spelade in ett samlag med en jämnårig flicka och publicerade på internet. Övergreppet mot de inspelade prästerna är här dock värre. Att i smyg spela in och visa upp ett samlag är djupt omoraliskt, men inte tydligt i motsättning mot lagtext. Själavårdssamtalets exklusiva karaktär utmärks dock av att en präst inte ens i brottsmål får kallas som vittne för att uppenbara det man hört eller samtalat om i bikt eller själavård. Om någon skulle spela in ett biktsamtal i katolska kyrkan betraktas det som ett så allvarligt övergrepp mot samtalsformen att det till och med bestraffas med exkommunicering. Ett public serviceprogram i SVT har nu av okunskap eller illvilja valt att helt ignorera de skador deras agerande kan få för fortsatta möjligheter till själavårdssamtal i Sverige. Det är extremt beklagligt.

Uppdrag Granskning gör sig genom sitt agerande dessutom skyldiga till ett dubbelt övergrepp, då de i efterhand dessutom försöker hetsa prästerna att bryta lagen och kommentera ett själavårdssamtal. Enligt Rättegångsbalken 36 kapitlet 5§ är tystnadsplikten absolut, präster och pastorer får inte under några omständigheter bryta sekretessen, inte ens kommentera om ett samtal ägt rum. SVT-programmet har här lämnat den gråzon som programmet inte sällan arbetat i och gått över till att hetsa till lagbrott, vilket är straffbart enligt Brottsbalken 23 kapitlet 4§. Uppdrag gransknings bristande etik och laguppfyllelse är i uppenbar strid med public service-avtalet. Vi utgår från att inslaget fälls i granskningsnämnden.

De smyginspelade prästerna svarar inlyssnande och sunt, och med ett uppenbart hjärta att vilja möta och hjälpa den som – falskeligen – söker råd och förbön. Programmets dramaturgi används också medvetet för att förstärka skillnader inom Svenska kyrkan och splittra. Vissa präster intervjuas öppet och förberett, och kritiserar sina kollegors själavårdssamtal. Andra smygfilmas och konfronteras oförberedda. Totalt obegriplig blir SVT:s anklagelseakt när den ställs vid sidan av den okritiskt framlyfta nya boken ”Liten handbok i konsten att bli lesbisk” som utan omsvep förkunnar möjligheterna att förändra sin sexuella läggning. I det sammanhanget blir det naturligtvis fullständigt ologiskt att döma präster för att de inte svarat att en sådan förändring är omöjlig.

Det som kännetecknar en häxprocess är att en person på förhand bestäms vara skyldig och ska straffas. Därefter formuleras anklagelsen, och konstruerade bevis plockas fram för att kunna leda till den eftersträvade fällande domen. Att agera så i ett rättssamhälle är måhända inte alltid straffbart i domstol. Men det är ett gravt övertramp mot all journalistisk heder, och brott mot journalisternas eget etiska regelverk.

Chrys Caragounis, professor em. i Nya Testamentets exegetik, Lund
Marie Willermark, kommendör Frälsningsarmén i Sverige o Lettland
Tuve Skånberg, pastor i Equmeniakyrkan, riksdagsledamot (KD)
Kjell O. Lejon, präst i Svenska kyrkan, professor i religionsvetenskap
Dan Salomonsson, pastor i Pingstkyrkan
Süleyman Wannes, Corepiskopos i Syrisk-ortodoxa kyrkan
Gunnar Hyltén-Cavallius, präst i Svenska kyrkan, teol.lic.
Siewert Öholm, journalist, TV producent
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Peter Stjerndorff
Om det är någon som begår ett grovt övertramp så är det ni som undertecknat denna artikel. Den jämförelse som ni gör mellan Uppdrag gransknings journalistiska metoder och den förnedring/skändning som en ung kvinna blivit utsatt för är enbart grotesk och omöjliggör varje fortsatt diskussion. Jag är präst sedan många år men är chockerad över att ha så okänsliga kollegor som undertecknarna av denna artikel. Vad har ni för människosyn och kvinnosyn egentligen??
Pelle Söderbäck
@tuve skånberg. Kroken är att ni har fel när det gäller juridiken kring tystnadsplikten. Lagtexten gäller endast domstolar. Det hade väl varit bra om ni läst på innan ni formulerade er. Men det kanske är för mycket begärt. Och eftersom ni inte har rätt när det gäller juridiken kvarstår ju frågan vad ni anser om 17 åringar som hängs ut på nätet
Reine Medelius
Jag konstaterar att beskrivningen av undertecknade som kommande från olika delar av svensk kristenhet nog stämmer, men de representerar ändå samma åsikt, nämligen att de reformer som Svenska Kyrkan har gjort för att acceptera och innesluta homosexuella på alla nivåer, är fel. Om inte just den åsikten med den tveksamma journalistiska metod som här använts hade avslöjats skulle nog undertecknarna knappast varit upprörda. Den hänvisning till rättegångsbalken som anförs gäller dock bara förbud för präster att vittna vid rättegångar. I Kyrkoordningens kap. 31 står dock Tystnadsplikt 9 § Den som är eller har varit behörig att utöva uppdraget som präst har tystnadsplikt i fråga om uppgifter som han eller hon därvid har fått veta under bikt eller enskild själavård. Tystnadsplikten gäller enbart prästen, inte konfidenten. Vem som helst kan komma till prästen med påhittade frågor eller problem, vilket inte minst hänt mig under nattliga pass som jourhavande präst, och sedan berätta vad jag sagt. Det är inte OK, men det kan tyvärr inte åtalas. Präst som bryter tystnadsplikt kan anmälas till Domkapitlet, men jag tvivlar på att Uppdrag gransknings reportrar tänker göra det.
Andreas Nilsson
Jag tycker att de flesta kommentarer läser dåligt: "En 17-årig pojke dömdes förra året i domstol till skadestånd för kränkning, då han i smyg spelade in ett samlag med en jämnårig flicka och publicerade på internet. Övergreppet mot de inspelade prästerna är här dock värre. Att i smyg spela in och visa upp ett samlag är djupt omoraliskt, men inte tydligt i motsättning mot lagtext." Vad det "värre" relateras till i inlägget är begreppet lagtext, inte en värdering av saken i sig (sådant ska man inte ägna sig åt enligt svensk lagstiftning däri gör tyvärr undertecknarna rätt). De flesta, t.o.m. Fegan och Svensson som menar sig kunna luta sig mot lagtexten utnyttjar associations och känsloläget. Det är beklagligt att tanken om något "djupt omoraliskt" inte skulle ha något värde som uttryck men så tror jag det ser ut till vardags. Något som benämns djupt omoraliskt kan kvitta, något iscensatt lagvidrigt och bekräftat av alla intervjuade (UGs upplägg) något upprörande. Vad kommentarerna - trogna UGs upplägg läser in i artikeln är tillägget: "men inte [tack och lov] tydligt i motsättning mot lagtext". Vi har lärt oss att P-p-p alltid sätter sig på små och försvarar fähundar.
Annika
@Tuve Skånberg; Du vill förklara vad ni menade och det är väl bra att ni försöker det. Men hur jag än läser och läser er högst osmakliga jämförelse kan jag inte läsa det på något annat sätt tolka det som att ni menar att övergreppet mot prästerna i UG var värre än ert exempel. Klippt ut det ni skriver "Det går även att dra parallellen till när de möten som spelas in och publiceras är fysiska, snarare än själsliga. En 17-årig pojke dömdes förra året i domstol till skadestånd för kränkning, då han i smyg spelade in ett samlag med en jämnårig flicka och publicerade på internet. Övergreppet mot de inspelade prästerna är här dock värre". Och även om det inte var så ni menade - och ni kanske t o m har rätt i sak - så tappar man så fullständigt förtroende för samtliga skribenter och alla som är positiva till det ni skrivit. Ni missar dessutom målet - eftersom er jämförelse är så - ja kränkande - så allt annat ni eventuellt vill föra fram försvinner. Ni hade troligen fått mer gehör och respekt - och kanske t o m skapat en sund debatt om ni inte gjort denna smaklösa jämförelse. Och jag kan inte annat känna en uppriktig sorg över er text och att tidningen publicerade den.
Andreas Nilsson
@Pelle Söderbäck 7 juni 21:15 Jag tror inte att undertecknarna inte visste att lagtexten gäller just domstolar. Jag vet heller inte om Pelle Söderbäck sett uppslaget. Men poängen med showen var ju att bevisa att prästerna begått lagbrott (vad har programinslaget för relevans?) mot svensk lagtext mot kränkning. Programrubriken var inte direkt resonerande undersökande... Domstolssituationen var nästan identifierbar. De åtalade fick ju ändå chans att kommentera. Jag kan ifrågasätta tanken om att svensk lag enbart gäller i domstolssalen. Om det har gått så långt då är det verkligen illa.