Flyktingar prövar vår tro

Jag håller helt med Per-Inge Planefors när han i Kyrkans Tidning nummer 22/18 påminner oss om hur fattiga vi skulle bli om religionerna förbjöds att ta plats i det offentliga rummet, utan hänvisades till det undangömda och hemliga.

Vi ska därför vara väldigt tacksamma över att vi har religionsfrihet i vårt land och om vi lär oss av varandra kommer vi att inse hur mycket vi har gemensamt, eftersom det bara finns en Gud oavsett vad vi kallar vår Gud. De religiösa motsättningarna är människors verk och de grundar sig i regel på egoism, strävan efter makt över andra och strider helt mot det kristna och alla andra världsreligioners viktigaste bud, ”älska din nästa som dig själv.”

Jag förstår inte alls hur C-G Pernbring i sitt inlägg i Kyrkans Tidning nummer 21/18 kan påstå att böneutrop under några minuter i veckan kommer att leda till ytterligare motsättningar och ett parallellsamhälle. Jag tror tvärtom, att om vi försöker göra tillvaron i Sverige så bra som möjligt för dem som tvingats fly från sitt land för att överleva och om vi lär oss att leva tillsammans är det mycket mindre risk för att det blir parallellsamhällen.

Alla, även invandrare, ska naturligtvis följa svenska lagar, men vi har tack och lov religionsfrihet i Sverige och alla som vill, ska få behålla sin tro. Pernbrink tycker att flyktingar som kommit till Sverige måste anpassa sig till svensk kultur och religion, men ser han verkligen så lättvindigt på sin tro, tycker han verkligen att vår tro är så oviktig att man kan byta, om man passerar gränsen till ett annat land? Jag tror inte det. Om jag skulle tvingas att fly till ett annat land vill jag åtminstone få behålla min kristna tro och det vill säkert även Pernbrink.

Den stora flyktingströmmen 2015 ställer vår kristna tro på prov. Ställer vi som kristna verkligen upp som ”flyktingarnas nästa” när de tvingats fly från sitt land. Bjuder vi hem dem för att de ska få vänner som hjälper dem till rätta när de kommit hit till en helt främmande miljö med andra sedvänjor? Säger vi ifrån när vi hör främlingsfientliga grupper tala illa om flyktingarna och som vill skicka tillbaka dem till landet de tvingats fly ifrån?