Frågorna i remissen är vinklade – igen

När kyrkohandboksförslaget (2012) skulle gå ut på remiss fick provförsamlingarna bland annat svara på frågan huruvida de tyckte att förslaget kunde godtas i sin helhet. Svarsalternativen var, som vi alla minns: ”ja”, ”ja, med vissa förändringar” och ”nej”.

Man behövde förstås inte förvånas när det visade sig att de allra flesta (73 procent) hade kryssat i alternativ två. Bara 8 procent hade svarat ja och 19 procent hade svarat nej. I Kyrkans Tidning kunde man sedan glatt konstatera att kyrkohandboksförslaget hade starkt stöd från de flesta, hela 81 procent hade ju kryssat i ett jakande alternativ.

Så här ser det ut när man inte vill få reda på vad människor tycker, när man vill få ett positivt svar hellre än ett ärligt. Två jakande alternativ och ett nekande. Vi kan ju undra hur det sett ut om det bara funnits två alternativ att välja på; ja och nej? Hade de, som nu valde svaret: ”med vissa förändringar” då valt ja eller nej? För många av oss kändes detta som att man ville styra svaren i en för positiv riktning, och man lyckades. Både svar 1 och 2 tolkades som ett rungande ja!

Vad hände sedan då? Jo, den 16 december 2015 beslutade kyrkostyrelsen att det reviderade kyrkohandboksförslaget (2016) skulle gå på remiss. När vi nu ser remissformuläret måste vi ställa oss den välmotiverade frågan: Vill kyrkostyrelsen verkligen veta vad vi tycker om detta förslag? Remissfrågorna kan inte sägas vara annat än vinklade – igen!  Nu får vi inte alls svara på vad vi tycker om förslaget utan hur väl vi kan fira ”vår” gudstjänst utifrån det.

Vi kan förstås på förhand lista ut vad resultatet kommer att bli. Så klart kan man fira sin gudstjänst rätt så väl utifrån förslaget. Problemet med remissenkäten är att man inte kommer att få veta vad församlingarna verkligen tycker om det som inte stämmer överens med den lokala traditionen eller vad som är rent dåligt med förslaget.

Om något i förslaget är omtyckt kommer det att synas, men om något inte är omtyckt kommer det att gå obemärkt förbi. Man vill inte ha kritik och man reagerar ständigt likadant när man ändå får mothugg.

För några veckor sedan samlades förtroendevalda och anställda i ett möte i Härnösand och vi skulle informeras om remissförfarandet. Men när kritik mot kyrkohandboksförslaget och remissformuläret framfördes av några av oss, blev svaren först rena bortförklaringar och när kritiken fortsatte kom en uppmaning till konvertering (!). Alltså, vi som är emot detta förslag uppmanades att bli katoliker. Jag blev bestört men jag skulle ljuga om jag sa att jag blev förvånad.

Det är uppenbart att man är genuint ointresserad av församlingarnas åsikter om kyrkohandboksförslaget. Man vill ha ett rungade ”Ja!!!” igen och med dessa remissfrågor kommer man att få det och då sitter vi i några decennier med en kyrkohandbok som har stora brister.

För kyrkostyrelsen är inte bara ointresserad av att höra vad församlingarna tycker om detta förslag, den rycker också på sina axlar åt de sakkunnigas åsikter. Detta förslag genomlyses av okunskap, arrogans, likgiltighet och en ogenerad ovilja att ta åt sig expertisens kritik. Men kyrkostyrelsen kommer glatt att få reda på precis det som den vill få reda på … allt är väl!

Mika Lidén

organist

Sollefteå-Boteå pastorat