De som tillverkar nattvardsoblater i vårt land tillfrågades om att utöka sortimentet med ekologiska oblater. En av de två var inte alls intresserad. Den andra ansåg sig inte ha möjlighet.
Spelar det någon roll om det har sprutats kemikalier på fälten där säden odlades? Oblaterna må vara små, men de står för det största vi har, vår relation med Gud. När vi tar emot Kristi kropp delar vi också ansvaret för den Skapelse vi har fått att vårda. Om oblattillverkare och oblatinköpare inte ser det heliga i att välja ekologiskt mjöl, är det sannolikt att kyrkan i stort inte förmedlar att det här ansvaret är viktigt.

Genom kyrkohistorien har uppgiften att tillverka nattvards­oblater utförts av människor som levt nära Gud. Det var därför viktigt att de som därefter skulle erbjudas tillverkningen stod i denna tradition. Frågan gick till Skåne Stadsmission som genast tackade ja.
När Kristna studentrörelsen (KRISS) vid Världens fest i Malmö firar en meditativ pilgrimsmässa med ord ur Dag Hammarskjölds Vägmärken, kommer dessa ekologiska och glutenfria oblater att tas i bruk för första gången. På stadsmissionen finns erfarenheten av hemlöshetens utsatthet. Därför finns också insikten om behovet av helhetssyn på tillvaron. Är det inte där, i medvetenhet om brustenheten, som vi kan komma till insikt om att allt hänger samman och att vårt gemensamma ansvar även är mitt eget?

Klimat- och övrigt miljöarbete är en del av den livsviktiga kamp som påverkar våra egna liv vare sig vi bryr oss om den eller ej. Denna kamp syresätter den luft vi andas. Att leva i Jesus sanning är att se omvärlden i vitögat, noggrant analysera situationen och därefter handla utifrån den förtrycktas bästa. Detta gäller oavsett om det handlar om den inre eller yttre miljöförstöringen. Därför är den glokala kampen för miljön, freden, jämlikheten och rättvisan samma kamp, Guds kamp. Att sätta Guds Skapelse i centrum är att sätta Skaparen själv i centrum.

I den unga kristna kyrkan var en sådan helhetssyn på Skapelsen och Skaparen en självklarhet utifrån de förutsättningar som då fanns. Vår uppgift idag är att handla utifrån både den tillgängliga kunskapen, kärleken till Gud, nästan, oss själva och Skapelsen. När miljövetenskapen idag hävdar att vi under lång tid utnyttjat naturen intill bristningsgränsen (www.ipcc.ch) behöver vi ta frågan på yttersta allvar. Det är en fråga om vår egen fysiska – och andliga –  överlevnad. Vi är många i vår värld som anser att Jesus fortsätter att korsfästas när vi människor gör våld på människor, djur och naturen i stort.
En av våra synder i dag är att vi ger den egna och den kollektivt konstruerade egoismen allt större makt. I enlighet med traditionell kristen livssyn och livsstil – spiritualitet – menar vi att Kristus lever i vår vardag, i våra drömmar och visioner för en bättre värld. Kristus lever i en rättvis och fredlig relation till naturen som syftar till ett uthålligt hushållande med naturens gåvor till allas bästa. Detta liv i Kristus leder bort från ett utnyttjande av resurser där eget eller bara somligas kortsiktiga makt- och vinstintresse får husrum.

Jämlikhet mellan människa och natur springer ur jämlikhet mellan människa och människa och bottnar ytterst i tron på att varje människa skapats till Guds avbild och att hela Skapelsen utgör Skaparens ikon – säger något om sin Skapare. Med Jesus som en levande bror och förebild är vi alla jämlika – ett i Kristus. Mitt eget liv och Jesus liv förenas när jag accepterar min egen brustenhet i närheten av Guds helhetsskapande. Ett sätt att bli miljöarbetare är därför att träna livsstilen genom att göra andliga övningar. En person som exempelvis på allvar går igenom en ignatiansk 30-dagarsretreat, för att bättre lära känna Jesus, förvandlas till freds- och/eller miljöarbetare.

Vi behöver alla bekänna att vi har misslyckats med att förvalta Skapelsen liksom vi ofta misslyckas med att skydda, vårda och stärka allt sårbart i Skapelsen - inom oss och runt omkring oss. Den inre och den yttre hållbarheten hänger intimt ihop.
Därför är det allas vår självklara uppgift, i Jesus efterföljelse, att ta samtidens orättvisor i miljö och samhälle på största allvar.

Britta Abotsi, Cecilia Arvidsson, Abeer Aweis, Torrid Bengtsson, Sigurd Bergmann, Anders Blomquist, Katrine Boberg, Nilla Bolding, Carina Brink, Olof Bråliden, Anna Burenius, Erikka Chapman, Anne Ekberg, Ann-Charlotte Fondell, Anders Frostin, Henrik Grimheden, Susanne Grimheden, KG Hammar, Matz Hammarström, Magnus Holst, Per Håkansson, Maria Isberg, Heinz Jackelén, Matilda Jägerdén, Lennart Jonson, MariAnne Olsson, Lena Malmgren, Frida Mannerfelt,  Anders Nihlgård, Elin Nordgren, Mats Persson, Samuel Rubenson, Lars Rubin, Marita Sandqvist, Johanna Sigreus, Torbjörn Sjöholm, Anne Sjölin, Emma Svensson, Gunilla Svensson, Kristina Tyrberg, Carina Wallace, Birthe Wallin, Therese Wihlborg, Ebba Älverbrandt