Det som ryms inom kyrkohandboksförslaget är sådant som ryms inom evangelisk-luthersk tro och tradition.
Revisionsgruppen inom kyrkohandboksarbetet har nu avslutat sitt arbete och överlämnar ett förslag till Kyrkohandbok för Svenska kyrkan till kyrkostyrelsen. Nu är det kyrkostyrelsen, biskopsmötet och läronämnden som ska se till att beslutsunderlaget håller. Beslutet om hur en kyrkohandbok kommer att vara utformad vilar på kyrkomötet.
Samtalets vågor har gått höga under processens gång, inte minst i sociala medier. Så bra, har jag ofta tänkt, att så många engagerar sig. Samtidigt har jag många gånger blivit betänksam över det hårda samtalsklimatet. Visst borde vi kunna skilja på sak och person och visst borde vi kunna vara så generösa att även andra traditioner än min egen får plats i kyrkohandboken.
Den kyrkohandbok som revisonsgruppen överlämnar till kyrkostyrelsen, vill jag påstå, är en evangelisk-luthersk kyrkohandbok. Det som finns inom dess ramar ryms inom evangelisk-luthersk teologi och liturgisk tradition. Borta från förslagen 2012 och 2016 är de reformerta calvinistiska tendenserna, vilka främst fanns i nattvardsbönerna.
Inom ramen för Ordo (gudstjänstens grundstruktur) med Samling, Ordet, Måltiden och Sändning kommer alla traditioner i Svenska kyrkan att kunna fira gudstjänst enligt sin tradition. Att så kan ske är viktigt. Alla kommer inte att använda alla alternativ, dels skulle ingen församling stå ut med att växla mellan alla alternativ dels speglar alternativen olika traditioner inom Svenska kyrkan.
Ibland ifrågasätts att förslaget har så många alternativ under varje moment. Revisionsgruppen har resonerat om detta och konstaterar att det är skillnad mellan ”många alternativ” och ”mångfald”. Vår strävan har varit ”mångfald”. Det har handlat om att värna och om möjligt stärka kyrkoåret, bejaka barnperspektivet, bejaka olika teman och bejaka olika traditioner, vilket innebär alternativ med olika innehåll, längd och språklig stil. Uppdraget har varit att skapa en bruksbok som har hög kvalitét och som har förutsättningar att fungera i Svenska kyrkans mångfacetterade församlingar.
Som en av slutförslagsgruppens och revisionsgruppens ledamöter står jag, liksom alla vi i revisionsgruppen, bakom förslaget i dess helhet, vilket inte innebär att jag personligen kommer att använda alla alternativen. Här finns en del som inte alls är min traditon eller mitt sätt att uttrycka mig, men jag är trygg i att det som finns inom kyrkohandbokens pärmar ryms inom evangelisk-luthersk tro och tradition så som Svenska kyrkan känner den.
När jag möter någon som kategoriskt påstår att delar av kyrkohandboken inte håller frågar jag vad det är som inte håller. Nästan alltid har det handlat om att man inte känt igen enskilda moment eller formuleringar. De passar inte in i den egna fromhetsriktningen och därför är de inte rätt, utan ohållbara och borde uteslutas. Problemet är bara det att andra fromhetsriktningar älskar och bejakar just de formuleringar som andra självsäkert ratar.
Mer och mer blir det viktigt för mig att få uttrycka att det som ryms inom kyrkohandboksförslaget är sådant som ryms inom evangelisk-luthersk tro och tradition. För mig är detta nog i en evangelisk-luthersk kyrka. Mitt hopp är att vi är många som kan glädjas åt att min tradition finns rikt representerad samtidigt som vi gläds åt att bröder och systrar i andra fromhetsriktningar finner sina traditioner.
Jag gläds åt mångfalden så länge den ryms inom Svenska kyrkans tro och tradition. Kyrkohandboken är inte min eller din utan Svenska kyrkans, vår, med vars hjälp vi genom liturgisk aktion gestaltar evangeliet i dess många former.
Jan-Olof Aggedal
kontraktsprost
docent i praktisk teologi
LÄGG TILL NY KOMMENTAR