Gör dogmatiken populär igen

Josef Edebol doktorand i systematisk teologi vid Missionshögskolan i Stavanger

DEBATT. Teologi och dogmatik får inte reduceras till något människofrämmande eller strikt akademiskt, utan är menat för alla, skriver debattör Josef Edebol.

Agneta Lejdhamre skrev i en debattartikel i Kyrkans Tidning nummer 12/17 att dogmatiska påståenden inte hör hemma i gudstjänsten. Det har triggat en intressant debatt i olika forum och Agneta har fått flera repliker i Kyrkans Tidning som fördjupar sig i olika enskildheter.

I det här inlägget vill jag ta ett steg tillbaka och reflektera över den mera underliggande, och mycket intressanta frågan som Agneta implicit lyfter, den som gäller förutsättningarna och parametrarna för dogmatiken just som gemensam.

Allra först, och jag tror att det har är något mycket viktigt: jag tror inte att någon egentligen ifrågasätter dogmatik i kyrkan eller gudstjänsten. Afroamerikanen Shai Linne rappar: Being a theologian is not optional, cause when you talk about Christ, you’re saying something doctrinal.

För att uttrycka det annorlunda, och de här orden har jag snott från en Gotlandprästs Facebook-wall: ”teologi betyder rent språkligt att orda om Gud, att tala och tänka omkring Gud.” Jag tar också mitt avstamp just här. Teologi och dogmatik får inte reduceras till något människofrämmande eller strikt akademiskt, utan är menat för alla. Närhelst man talar om Gud så säger man något teologiskt, somligt av det har bejakats av kyrkans gemenskap och då kallas det dogmatik. Dogmatik är alltså kyrkligt sanktionerat tal om Gud, och av det skälet kan det inte finnas någon icke-dogmatisk gudstjänst lika lite som det kan finnas kvadrater utan räta vinklar.

Kyrkan säger ju allt möjligt om Gud i gudstjänsten! Att Gud älskar alla, att Gud är/finns, att Gud är nådig, att Guds ord lyder si eller så, att Gud blev människa i Jesus Kristus, och så vidare. Gudstjänsten är dogmatisk a priori. Alla som gillar gudstjänster gillar alltså dogmatik, och det är därför det är så fint att vara dogmatisk. Talet om Gud är, bortsett från kärleken och sakramenten, bland det finaste som kyrkan har. Jag är övertygad om att det finaste en teolog kan göra som sådan är att återpopularisera dogmatiken som sådan.

Av det här skälet tror jag att frågan inte handlar om dogmatikens vara i gudstjänsten, och egentligen inte heller om förutsättningarna för gemensam dogmatik: hurivida det är möjligt att tala om ”vårt” tal om Gud. Kyrkan är ju per definition ett vi, och dogmatiken så per definition social.

Det som Agneta Lejdhamre kanske principiellt är ute efter, är vem som får utrymme att tala för detta vi. Det är en oerhört aktuell fråga och jag är också nyfiken på just det. Om detta är Agnetas mera fundamentala undran, tror jag att hon har väldigt många och framför allt oväntade allierade.

För är det inte precis vad Vincent av Lerin är ute efter när han förklarar vår tro som: det som har trotts av alla, alltid och överallt? Det vill säga, en längtan efter vad som på teologiska kallas universalitet eller katolicitet. Vad Vincent säger är att ett av dogmatikens främsta desiderata är maximal socialitet eller inklusivitet: alla, alltid, överallt. Det är ganska djärvt. Har han rätt? Om så, vilket jag tror, ger det vid handen att vi bör formulera vår gudstjänst med ett öga till till exempel vad kyrkan gör också i Asien och Afrika, i Ryssland och i USA och alla länder. Såväl i nutid som i dåtid, och för den delen i o-tid, i den segrande kyrkan i himlen. Och så vidare.

Frågan som jag tycker att vi alla bör fundera på är: hur ser dogmatiken, kyrkans tal om Gud, ut när den är som mest inklusiv, och då inklusivitet förstått i maximerande termer: alla, alltid, överallt?

Jag kan ha fel (och jag vill i så fall gärna höra varför), men jag är övertygad om, tillsammans med till exempel Vincent av Lerin, att just Apostolicum som diskuterats flitigt på Kyrkans Tidnings debattsidor de senaste veckorna, är uttrycket för kristen tro som har de mest sociala och inkluderande förutsättningarna av alla. Svenska kyrkan borde inte nöja sig med mindre.

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Josef Edebol, doktorand i systematisk teologi vid Missionshögskolan i Stavanger

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.