Vi förväntar oss att de som ansvarar för utredningen läser, begrundar och tar vara på det som är bra i alla remissvar och lämnar det som är mindre bra. Om remissvar skall bedömas lika hårt som själva utredningen vem skall då våga lämna sådana? Frågan ställs av prästerna Fredrik Fernbom och Fredrik Hägglund.
Vi blev mycket förvånade när vi läste ärkebiskopens kraftiga kritik av Svenska Akademiens remissvar. Under våra många år som präster har vi varit med och lämnat en mängd remissvar på olika utredningar. När man skriver en utredning har man förhoppningsvis gott om tid att noggrant undersöka de saker som man är satt att utreda. Som mottagare av en utredning förväntar man sig ett gediget arbete.
När man lämnar remissvar ser det annorlunda ut. Ibland arbetar man igenom utredningen väl och kan därmed ge ett välgrundat yttrande. Andra gånger har man inte samma tid till förfogande. Trots detta kan man vilja lämna de synpunkter man har, även om de kanske inte är fullt ut genomarbetade. Vi har alltid sett det som viktigt att svara på de utredningar vi fått. Oavsett hur mycket eller lite tid man har för sitt remissvar har man aldrig möjlighet att lägga ner samma tid och möda som den som gjort själva utredningen.
Oavsett kvaliteten på de remissvar som vi har varit med och lämnat har vi aldrig förväntat oss att de skall recenseras och sågas i en offentlig diskussion ledd av ärkebiskopen. Vår förväntan är att de som ansvarar för utredningen läser, begrundar och tar vara på det som är bra i alla remissvar och lämnar det som är mindre bra. Om remissvar skall bedömas lika hårt som själva utredningen vem skall då våga lämna dessa i framtiden?
Fredrik Fernbom
Fredrik Hägglund
Präster i Kinds pastorat
LÄGG TILL NY KOMMENTAR