Häv blockaden mot Gazas barn

Det är verkligheten för innevånarna i Gaza, ett år efter fjolårets förödande krig med Israel. Enda livlinan har varit tunnlarna under gränsen till Egypten. En livlina som Egypten nu gör sitt bästa för att skära av med den stålbarriär som grävs ner i sanden längs delar av gränsen.

De transporter som släpps igenom från andra hållet, via de israeliska gränsposteringarna är otillräckliga och slumpartade. Framförallt råder en skriande brist på betong och armeringsjärn. Vilket innebär att de sjukhus, skolor, fabriker och bostäder som jämnades med marken för ett år sedan förblir ruinhögar.  I den takt som byggmaterial släpps in i dag tar det 500 år att återuppbygga Gaza. Det konstaterar Diakonia och Svenska kyrkan i en gemensam rapport, Failing Gaza, som släpptes dagarna före jul.

Bakom rapporten står 16 biståndsorganisationer som brittiska Amnesty och Oxfam international. Tillsammans kräver de att omvärlden, och inte minst EU, sätter press på Israel att få ett slut på blockaden av Gaza.
De hävdar att blockaden bryter mot internationell rätt. En kollektiv bestraffning av befolkningen i Gaza som urskiljningslöst drabbar unga som gamla.

– Det är inte de militanta som lider av blockaden, utan vanligt folk. För dem är det obegripligt, berättar Joakim Wohlfeil på Dia­konia, nyss hemkommen från Gaza.
Biståndsorganisationernas krav är det enda rimliga. I praktiken fungerar dagens Gaza som ett enda jättelikt fängelse, där befolkningen sitter inne på obestämd tid. Det är som om en jättelik glaskupa sänkts ner över några kvadratmil land och fångat allt därinne.
När kriget bröt ut den 27 december ifjol, direkt efter julhelgen, kunde omvärlden inte göra mycket annat än att sitta på åskådarplats. Från första parkett kunde en maktlös världsopinion via tv-kamerorna följa de israeliska luftangreppen på Gaza. 
På tre veckor var allt över. Stora delar av Gaza låg i ruiner. Över 1 300 Gazabor hade dödats, varav nära 350 barn.  På den israeliska sidan dog 13 personer, varav tre civila.

Den utlösande faktorn var Hamas raketattacker mot Israel. 
Attacker lika förkastliga som dumdristiga. Israels rätt att i skydda sin befolkning slås också fast i rapporten, liksom att både Egypten, Hamas och de palestinska myndigheterna har ett ansvar för att lösa dagens situation. Men även Israel måste följa internationell humanitär rätt och ta hänsyn till mänskliga rättigheter. Deras militära svar för ett år sedan var bortom alla rimliga proportioner. 

I dag finns inga förnuftiga skäl för Israel att i praktiken straffa ett helt folk och låta delar av ett land ligga i ruiner. Inget skyddsbehov i Israel försvarar eller förklarar de extrema svårigheter som omgärdar importen till Gaza av så självklara saker som cement, armeringsjärn och glas.
Gazaborna måste få en chans att bygga upp det som raserades och lades i ruiner i det krig som rasade för fullt i januari för ett år sedan. Den nuvarande blockaden är omänskligt och destruktivt. Inget gott kommer ur den.
– Gazas innevånare vill inget hellre än att få klara sig själva och slippa leva på bistånd, förklarar Joakim Wohlfeil.

Därför måste EU nu sätta press på Israel för att få ett slut på blockaden. EU kan kräva att Gazas hamnar och flygplatsen öppnas. Och om det inte är möjligt, åtminstone se till att flödet av varor släpps fram istället för den rännil som idag sipprar genom gränskontrollerna.
De över 750 000 barnen som växer upp i den tättbefolkade och smala kustremsa som utgör Gaza kan inte år efter år leva i ett land där utvecklingen står still eller går baklänges. Barnen i Israel sover inte tryggare för att Gazas barn lever på undantag.

Dag Tuvelius 

Rapporten Failing Gaza: No rebuilding, no recovery, no more excuses finns bland annat på Diakonia.se