Kyrkohandboken

Högt spel med handboken

Processen med den nya kyrkohandboken kan inte beskrivas som något annat än osund och rutten. Det byråkratiska centralstyret har konsekvent slagit dövörat till när kritik kommit och experter har fult trampats på. Detta är ovärdigt en kristen kyrka, menar Adam Davidsson.

Svenska kyrkans långa, snåriga och sorgliga process med att ta fram en ny kyrkohandbok skulle ha varit över i och med kyrkomötets beslut i slutet av november förra året. Handboken antogs med 199 röster mot 27. Anledningen till att så många till slut röstade för var en kompromiss mellan flera partier att ge kyrkostyrelsen uppdrag att jobba vidare med musiken (ett slags diffus återremiss utan att faktiskt återremittera).

Vägen dit var lång och minst sagt friktionsfylld. Och ärkebiskopens uttalande vid kyrkomötet 2014 om att "Vi kan inte nöja oss med mindre än en handbok som håller högsta kvalitet i såväl text som musik” har setts som ett Bagdad Bob-uttalande med en släng av Marie-Antoinette. För just kvaliteten har verkligen kunnat ifrågasättas.

Den teologiska kvaliteten är knappast god. Tvärtom finns det såväl oklara teologiska ställningstaganden som spretighet. Exempelvis vid dopet där man som Befrielsebön antingen kan be Gud "befria NN från mörkrets makt" eller (som nu lagts till som alternativ) "bevara NN i din kärlek". Ska barnet/dopkandidaten befrias från något eller bevaras i något? Vad kan man av detta dra för teologisk konsekvens av vad det innebär att vara odöpt? Frågetecknen blir många.

Den språkliga kvaliteten har sågast av en av Sveriges tyngsta instanser - Svenska Akademien. Bland annat hade man synpunkter på skiftet från optativ till indikativ i den nya varianten av Välsignelsen som ansågs lämna ”ett annat budskap och kan med andra ord redan på rent språkliga grunder anses vara underlägsen." Denna skarpa men sakliga kritik från tung instans viftades arrogant bort som "bristfälliga resonemang" av Antje Jackelén i ett öppet brev. Hon skrev vidare spydigt att det enda som gick att använda i remissvaret var påpekandena om "ett par korrektur- och kommateringsfel." Man baxnar.

Men den främsta kritiken har varit den mot musiken. Cirka var fjärde kyrkomusiker i Sverige skrev på en skarp protest mot förslaget, många av dem välrennomerade organister i större församlingar eller vid musikutbildningar. Tung kritik kom också från en riktig grand old man i svenskt musikliv: prof em Folke Bohlin. Hans yttrande hemligstämplades, t o m för professorn i kyrkomusik Karin Nelson, som ingick som expert i referensgruppen för handboksarbetet. Detta blev droppen för henne och i december 2016 hoppade hon av gruppen i protest och riktade skarp kritik mot såväl processen som musiken.

Och trots att handboken håller så pass långt från "högsta kvalitet i såväl text som musik" är det ändå processen kring det hela som skrämmer mest. Kritiker har viftats bort som rättshaverister, förlöjligats eller skällts ut. Ärkebiskopen har en stor skuld i detta. Hennes ledarskap har brustit. När kyrkostyrelsen antog denna kontroversiella handbok att läggas fram inför kyrkomötet var hon, dess ordförande, inte ens närvarande på mötet...

Men cirkusen pågår fortfarande! Kyrkan har nämligen bestämt sig för att den ska ha copyright på hela handboken. Dock hade man inte försäkrat sig om att det upphovsrättsliga faktiskt var löst. Teologerna Anders Ekenberg och Christer Pahlmblad hade aldrig givit något medgivande till att deras texter skulle ingå i den nya handboken och var inte glada åt att Svenska kyrkan hävdade upphovsrätten till dessa. Många psalmförfattare var också upprörda över vad de ansåg vara "orimligt låga" ersättningar för sina verk. De tog som exempel att Svenska kyrkan per tusen tryckta exemplar ville ge en ersättning motsvarande cirka 12(!) procent av vad den finska ger. Man kom dock att enas om dessa ersättningsnivåer för några veckor sedan.

När upphovsfrågorna aktualiserades i februari hävdade man självsäkert på kyrkokansliet att dessa var "grundligt utredda" och att handboken skulle vara klar för distribution 12 mars som planerat (vilket alltså sen aldrig skedde). Tills dess var den PDF-version av handboken man kunde ladda ned blank på vissa sidor där det upphovsrättsliga ännu inte var löst.

Den 5 april beslutade kyrkostyrelsen dock att den tryckta handboken likväl ska distribueras - trots att all upphovsrätt inte är löst än. Detta eftersom man tror man kommer vinna en eventuell domstolsprocess framöver. Man spelar således ett högt spel...

Hela denna process kan inte beskrivas som något annat än osund och rutten. Det byråkratiska centralstyret har konsekvent slagit dövörat till när kritik kommit och experter har fult trampats på. Detta är ovärdigt en kristen kyrka.

På pingstdagen tas handboken i bruk. Trots att den brister i språklig kvalitet, teologisk kvalitet och musikalisk kvalitet. Likväl ska den tryckas ned i halsen på den stora mängd musiker, präster m fl som förtvivlat försökt förklara sina synpunkter, men för döva öron.  Jackeléns ord från kyrkomötet 2014 har aldrig klingat falskare.

  • 1 Kommentar

    Logga in för att kommentera

  • Birgitta Schönbeck Persson

    Vad vill Svenska kyrkans beslutande organ uppnå med nya kyrkohandboken . Kritiska kloka uttalanden från kunniga insatta i ämnet har uttalat sig . Ändringar till nya kyrkohandboken har arbetats fram av utskott i kyrkomötet. Varför lyssnar de inte till kritik och synpunkter . I detta stora arbete och projekt som kommer att förändra det teologiska språket och tilltalet i kyrkan .Här behövs större genomlysning och debatt . En ny kyrkohandbok blir en slags reformation . Är Svenska kyrkan i detta beredd ...

Mer inom samma ämne
Kyrkohandboken
Kyrkohandboken
Kyrkohandboken
Kyrkohandboken
Kyrkohandboken
Kyrkohandboken
Kyrkohandboken