REPLIK. Hur får dialogen och trons språk plats utanför kyrkans väggar? Det riskerar försvinna om man säger att missionen tar sig uttryck i gudstjänst, undervisning och diakoni, skriver Hans-Erik Nordin, biskop emeritus, Strängnäs stift.
”Nu är det dags att revidera Kyrkoordningen…” skriver Jonas Eek i ledaren i Kyrkans Tidning nummer 9/18. Han önskar en revision av hur församlingens grundläggande uppgift formuleras. Jag går rakt på sak: Nej, det är inte alls dags för revision. Inte för att hålla fast vid det gamla, utan för att förslaget enligt mening leder fel.
Förslaget som Jonas Eek föreslår är att mission görs till det övergripande perspektivet. Han skriver: ” Kyrkan är en del av Guds mission och som sådan sänd ut i världen för att förkunna och gestalta evangeliet om Jesus Kristus. Det är det enda uppgiften”. Så långt är jag med och kan verkligen instämma. Men sedan tillägger han att missionen ”…tar sig tre uttryck: att fira gudstjänst, bedriva undervisning och utöva diakoni.” Det problematiska ligger i detta sista led. Kyrkans utåtriktade rörelse blir då endast diakonin, gudstjänst och undervisning sker ju företrädesvis i kyrkans gemenskap. Om man tar bort missionen som en av de fyra dimensionerna i den ena sammanhållna uppgiften, då faller delar bort ur församlingens liv som jag menar är omistliga.
För det första så utgår KO:s formulering idag ifrån att det handlar om en enda uppgift som uttrycks i fyra dimensioner, som alla hör samman i en enhet. Det betyder att med ingång i ett av begreppen ser man hur det hör samman med de övriga tre och sedan kan man gå varvet runt. Allt hör samman. Man kan inte skilja mission från levande gudstjänst, inte mission från undervisning som i en folkkyrka ofta får missionerande funktion, liksom inte heller mission från diakonin, handlingen, som inte kan skiljas från ordets förkunnelse. Men mission som egen dimension behöver också tydliggöras.
Därmed kommer jag för det andra till min avgörande invändning. Hur inrangera kyrkans kallelse att föra ett samtal om tro i det offentliga rummet? Hur gestaltar församlingen sitt utåtriktade vittnesbörd i ord? Med andra ord: hur får dialogen och trons språk plats utanför kyrkans väggar? Det är detta som församlingarna behöver fundera över och som man ofta behöver hjälp med. Det riskerar försvinna om man säger att missionen tar sig uttryck i gudstjänst, undervisning och diakoni. Den utåtriktade rörelsen blir då bara diakonin, även om det sannerligen inte är ”bara”.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR