Hur tänker stiftet återuppbygga förtroendet?

Bergtäkt. Anser Göteborgs Stift att saken nu är prövad? Eller kommer vi att få se nya avtal om täktverksamhet på Lyckan i framtiden? Frågar Mikael Johansson.

Nu är ärendet om en ny bergtäkt på Göteborgs stifts fastighet Lyckan i Lindome avslutat: det blir ingen bergtäkt. Svevia har dragit tillbaka sin ansökan om tillstånd, efter att hundratals kritiska yttranden strömmat in till Mark- och Miljödomstolen. Många tunga remissinstanser har uttryckt kritik mot planerna.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län yrkar att ansökan avslås i sin helhet, berörda kommuner och Trafikverket är inne på samma linje. Svevia såg till slut ingen anledning att ens låta pröva ansökan, så hård var kritiken.

En invändning berör möjligheterna att ansluta täktverksamheten till befintligt vägnät (E6). Här säger Trafikverket blankt nej till Svevias förslag. Att avståndet mellan täkt och kringliggande bostäder är oacceptabelt kort påpekas av Länsstyrelsen, som menar att Svevia skulle få svårt att klara bullerkraven.

Att dessa invändningar framförs kan knappast förvåna tjänstemännen på Göteborgs stift. Frågan är snarare varför stiftet, mot bättre vetande, från början ställde sig bakom planerna på en bergtäkt. 

När det gäller anslutningen av verksamheten till befintligt vägnät prövades saken i allt väsentligt redan 2006, då NCC avsåg att etablera en täkt på grannfastigheten. Då sade Vägverket nej.

År 2012, inför att avtalet med Svevia skulle tecknas, kontaktade stiftets tjänstemän Trafikverket för att förhöra sig om möjligheterna att skapa en utfart till E6. Svaret från myndigheten blev detsamma som 2006 och som det vi fått idag, att en anslutning till befintligt vägnät inte skulle beviljas. Ändå valde Göteborgs stift att gå vidare i processen.

Att det ligger bostäder nära täktområdet är naturligtvis allmänt känt, liksom att de närboende redan 2006 med kraft protesterade mot NCC:s täktplaner. Stiftet kände till detta men valde ändå att gå vidare i processen.

Stiftspolitikerna och tjänstemännen var så angelägna om ett lukrativt avtal med Svevia att man i mars 2013 tecknade avtalet utan göra en barnkonsekvensanalys (det bor ett sextiotal barn i området). Inte heller brydde man sig om att de församlingar som skulle få ta de direkta konsekvenserna av en täkt (genom församlingsmedlemmars utträde) uttryckte skepsis.

När en fullmäktigeledamot ville överpröva beslutet om avtalet med Svevia hävdade stiftets tjänstemän att stiftsfullmäktige inte ägde rätten att överpröva ett beslut fattat på delegation av egendomsutskottet. Efter en oklar hänvisning till Kyrkoordningen gick stiftet vidare i processen.

Nu har, tack och lov, processen kommit till vägs ände. Svevia har, precis som NCC år 2006, valt att avbryta planerna på en täkt i Lindome. Vi har nu, som då, inte fått något avgörande i domstol – företaget drar sig ur då man inte ser några chanser till positivt utslag i domstolen. Men anser Göteborgs stift att saken nu är prövad? Eller kommer vi att få se nya avtal om täktverksamhet på Lyckan i framtiden?

Slutligen, kommer stiftet att vidta några åtgärder för att återuppbygga det skadade förtroendet? Och i så fall vilka? Många Lindomebor har lämnat Svenska kyrkan. Svevias råvaruchef, Lennart Lindeberg, säger i GP (2016-11-17) apropå att företaget tar tillbaka sin ansökan, att de har ”inget intresse av att göra sig till ovän med alla”.

Kan vi förvänta oss något liknade från stiftet? En ursäkt? Kanske ett löfte om ett mer inkluderande och lyhört stift i framtiden?

Mikael Johansson