Många kyrkliga lokaler står tomma stora delar av veckan. Vi har en potential. Vi måste öppna upp. Låt oss slå upp dörrarna och låta människor komma in.

Detta är inte något som bara gäller England, men i England har The Centre for Theology and Community just släppt en undersökning om hur kyrkan använder sina byggnader.

Det är vanligt att pastoraten klagar på att fastigheterna och att deras skötsel drar mycket pengar som skulle kunna användas i verksamheten. Men varför inte vända på steken och säga att fastigheterna ska användas både mer och friare i församlingens utåtriktade verksamhet.

Naturligtvis är det olika och visst är lokaler i städer och tätorter mer intressanta. Undersökningen som gjordes i London Area visade att själva kyrkobyggnaden utnyttjades överallt för söndagens gudstjänster. Församlingslokalerna då och då under veckan. Men överlag är användningen låg och lokaler står ofta outnyttjade under veckorna. Församlingshem var tomma 57 procent, kyrkor 69 procent och smårum 75 procent i veckan. Lokaler kostar lika mycket använd som oanvänd, så vad gör vi?

Pastoraten måste våga tänka annorlunda om sina fastigheter. Det gäller att öppna upp både för att förbättra deras ekonomi och utåtriktade potential.

Konsekvenserna i den engelska undersökningen handlar inte främst om ekonomin, utan att den förglömma, utan om att se ett redskap för att bygga relationer med människor i nya sammanhang på deras villkor. Normalt öppnas församlingshemmet för aktiviteter som församlingen anordnar. Hyr målinriktat ut församlingshemmen till exempel för föreningarnas och kommunens ändamål, säger man. Smårummen för möten och sammanträden. Körer, skolor, aktionsgrupper – listan kan bli lång och görs bäst lokalt. 75 procent av de tillfrågade församlingarna sa att man skulle önska att deras lokaler användes mer.

Vinsten är nya besökare, nya relationer, nya möten och nya samtal. Hindren är att man saknar kunskap och kompetens för att marknadsföra och utveckla användningen av sina lokaler. Det torde vara detsamma på många platser hos oss. De stora pastoraten gör som man brukar göra (det är oftast ingen bra utvecklingsidé) och de små gör ingenting. Alla känner fastighetskostnaderna som en börda.

Det är bra att stiften inrättat tjänster för att hjälpa pastoraten med byggnads- och miljötekniska frågor. Är det dags att ta tag i frågor som rör utnyttjandet för att få oss att se fastigheterna som möjligheter i kyrkans outreach? Då behövs det behövs kunskap, mod och kreativitet. Hur blir vi attraktiva? Och hur tar vi diskussionen med alla som i dag räknar med att få vara gratis i församlingens lokaler ”eftersom de ju ändå bara står där”. I England föreslås att man lägger uthyrningen på en fristående aktör, Church Space Ltd. Även om vi inte är där än så vad blir vårt nästa steg?

Vi har ett dolt kapital i våra fastigheter. Det behöver bearbetas för att ge tillbaka i verksamheten. Vi vill vara en mötesplats mitt i våra samhällen. Vi vill vara lyhörda och stå till tjänst för människors behov. Vi vill nå människor där de är och visa vägen till tro. Om vi samtidigt kan vända bördan till tillgång måste det vara bra.

Anders Alberius
vik kyrkoherde i London