I egen sak: Våga se de unga i ögonen

”Därför att det inte är en prioriterad väljargrupp”, svarade jag krasst och tyvärr är det så verkligheten ser ut. Skolpolitiken handlar framförallt om betygssystem och ordning, mindre om hur unga faktiskt mår. Värdegrunder finns på de flesta skolor, men få har resurser att fånga upp alla de unga som varken riskerar underkänt eller bråkar så att det syns. Hur mycket det än finns eldsjälar som försöker och vill.

Ungdomar med psykisk ohälsa har inte sällan bra betyg, är tysta och duktiga, och problemen syns bara när de exempelvis börjar rasa i vikt eller ärren blottas på deras armar. Det tysta upproret av unga människor som skadar sig och lider av stressrelaterade åkommor som sömnstörningar, huvudvärk, oro och ångest breder ut sig. Det är ett uppror, så till vida att det är en protest mot ett samhälle som pressar människor alldeles för hårt. Där både skola och psykiatri skurit ner på resurser, kraven ökar på att göra rätt val inför framtiden och både bostadsbrist och ungdomsarbetslöshet hägrar.

Att göra ungas psykiska hälsa till en prioriterad politisk fråga handlar inte bara om att diskutera skolmiljö och betygssystem. Det handlar om att våga se dessa ungdomar i ögonen och ställa övergripande frågor kring hur ett samhälle kan orsaka så mycket psykisk ohälsa redan i så unga år.

Elin Grelsson