I huvudet på en gammal jude

  I ingressen kunde man bland annat läsa: ”De största bekymren rör de muslimska och judiska grupperna”. Artikeln som sådan handlar mest om behovet av tolerans i debatten om religionsfrihet i samband med valrörelsen. Den sågades sedan effektivt av integrationsminister Nyamko Sabuni den 27 juli.

Även om man inte ska märka ord så undrar jag vem rubrikens jude ska föreställa? Är det mig man menar? Är det den judiska religionen? Är det judarna i Sverige? Är det judarna som lever i diasporan? Är det hela folket på ca 13 miljoner inklusive de knappt 6 miljoner som bor i Israel? Eller menar man juden Jesus, Yehoshua, som sägs ha varit en traditionstrogen ung rabbin, men som blev en av sin tids radikaler.

På samma vis kan man fråga vem man menar med titelns muslimen. Även här finns det några olika att välja på.
Vållar jag er bekymmer? Är det den i Sverige förbjudna kosherslakten som är problemet? Det finns utomordentligt fint kosherkött, fågel och charkuterier som importeras från utlandet! Vållar vi judar några andra problem i dessa valtider? Jag själv hade turen att få komma till Sverige strax före andra världskriget. Efter 71 år här känner jag mig ganska svensk – tills rubriken får mig att känna mig som en gäst som man uppmanar sina kristna bröder och systrar och alla DN:s läsare att älska.
I stället för motsatsen som är att hata?

Får jag tala om vad jag skulle önska mig? Det vore att bli respekterad som människa, som jude, som svensk jude och som medborgare hemmahörande både inom det svenska och det judiska folket.
Vördade kyrkliga skribenter: Skippa det där med att älska. Det låter oseriöst. Att respektera den andre är ett bättre uttryck.

Franz T Cohn
Stockholm