Inomkyrklig skatteplanering

Vi människor har så oerhört svårt för det här med rättvisa. I stort sett kan man säga att vi aldrig reagerar över begreppet rättvisa förrän vi tycker att något är orättvist och att vi själva är på den förlorade sidan. Det är ytterst sällan man hör en svensk säga att hen har det orättvist bra. Till slut tappar vi perspektivet. Vi utgår från att det alltid är jaget som är förfördelat och att denna orättvisa måste motarbetas. Och det kan ge en del absurda konsekvenser.

Ett exempel på hur absurt det kan bli framkommer i Kyrkans Tidning nummer 11/2018, där kyrkorådets förre ordförande i Solna församling Thomas Wallin ondgör sig över den nya enhetliga begravningsavgiften från den första januari 2017.

Tidigare betalade Solnas församlingsbor cirka 8 öre per intjänad hundralapp. Med den nya enhetliga begravningsavgiften så fick Solnas församlingsbor från den 1 januari 2017 betala drygt 24 öre. Samtidigt så har alla församlingar i Stockholms stad ett avtal med kommunen som sköter kyrkogårdarna för cirka 8 öre.

Och Thomas Wallin är upprörd. Han var upprörd redan när beslutet kom. Det nya systemet är som han säger ”vansinnigt orättvist”. Vi i Solna ska inte behöva betala tre gånger mer än vad resten av stockholmarna gör. Och man kan tycka att resonemanget äger sin giltighet; ända tills man jämför med det övriga Sverige, det som inte är Stockholm.

Min församling, Redvägs församling i Skara stift, hade en begravningsavgift på över 40 öre innan den enhetliga begravningsavgiften trädde i kraft. När vi fick en sänkning till drygt 24 öre så blev det en lättnad för vår församling. Men detta ser inte Thomas Wallin. Han ser inte att den höjning som hans församling har fått betala hjälper andra församlingar främst på den svenska landsbygden som så väl behöver varje öre de kan få. Så nu försöker Solna församling förmå Solna kommun att ta över begravningsverksamheten. Drömmen är att Solna församling ska få sin avgift sänkt till den gamla nivån runt 8 öre.

Det som händer nu i Solna församling saknar motstycke i Svensk kyrkohistoria. Det Solna församling nu försöker göra är att hänge sig åt inomkyrklig skatteplanering i avsikt att slippa betala för de fattigare församlingarna inom Svenska kyrkan, och frågan som Thomas Wallin måste ställa sig är följande: Hur mycket högre måste begravningsavgiften vara i främst landsortsförsamlingarna än i Solna församling, för att du ska känna dig rättvist behandlad? Hur stor måste skillnaden vara?

Den nya enhetliga begravningsavgiften från 2017 är mycket viktig för hela Svenska kyrkan. En del rikare församlingar i storstäderna har fått höjd avgift medan medlemmarna i fattiga landsortsförsamlingar har fått kraftigt sänkta avgifter. Att nu som i Solna församling försöka skjuta denna nya avgift i sank genom att försöka undgå avgiften är för mig ett orättfärdigt beteende. Var ligger rättvisan i det?