Kyrkoantikvarisk ersättning

KAE - en statens gåva till vår kristna framtid?

Mot bakgrund av en tilltagande sekularisering och sjunkande kyrkoavgifter är frågan om den kyrkoantikvariska ersättningen endast resulterar i ett antal vackra kyrkomuseer. Frågan ställs av debattör Magnus Hermansson Adler.

Kyrkans tidning nummer 34/18 uppmärksammar förslagen till kyrkoantikvarisk ersättning för det kommande året. Ersättningen utgörs av statliga pengar, som efter noggrann prövning delas ut till kyrkobyggnader i behov av renovering eller restaurering. Efter en genomförd renovering ska byggnaderna vara i gott skick för 30-40 år. Så kommer också att vara fallet med Oscar Fredriks kyrka i centrala Göteborg, som nu står inför en omfattande renovering.

Oscar Fredriks kyrka är en kyrkohistorisk knutpunkt i den svenska kyrkans historia. I takt med att 1800-talets folkrörelser växte sig starka tilltog sekulariseringen och den svenska statskyrkan förlorade såväl besökare som folkligt stöd. Starkt bidragande var säkert den urvattnade version av kristendomen som börjat spridas från predikstolarna. Men den högkyrkliga ledningen av statskyrkan gick nu till motoffensiven med hjälp av den så kallade nylutherdom som ville vitalisera gudstjänstlivet.

Kyrkoarkitekten Helgo Zettervalls fantasifulla och nygotiska kyrka från 1893 blev ett viktigt led i försöket att reformera kyrkan och återknyta till det medeltida arvet. Oscar Fredriks kyrka skapades just med tanke på högkyrklighetens färgsprakande liturgi med dess livfulla processioner och skarpa fokus på en ständigt återkommande nattvard. Nu skulle gudstjänsten verka i ett hav av ljus. Och Oscar Fredriks torn skulle med avsikt bli högre än någon stinkande fabriksskorsten i närheten.

Men arbetarna kom inte till kyrkan trots en inbjudan att som lekmän få medverka i det rika gudstjänstlivet. Alltför länge hade statskyrkans högkyrkliga ledning i förening med kungamakten slagits mot folkrörelsernas krav på allmän rösträtt och demokrati. Statskyrkan förlorade slaget och den parlamentariska demokratin segrade. Men det högkyrkliga programmets liturgiska förnyelse med nattvarden i centrum är i dag en livaktig del av svenska kyrkans gudstjänstverksamhet.

Resultatet av kampen om själarna i Göteborg blev att invånarna i Oscar Fredriks församling fick en vacker kyrka att sluta till sina hjärtan i livets resa från dopet till begravningen. Fast åsikterna om kyrkans skönhet har ibland gått isär. Biskop Bo Giertz liknade kyrkan vid en kraschad drake, och författaren Göran Hägg såg ett Disneyland skymta bakom kyrkans monumentala och lekfulla fasad!

Vi kan uppfatta den kyrkoantikvariska ersättningen som en gåva från den sekulära staten till den svenska kyrkans organisation. Den utgör en avgörande del i den stora och dyra renovering på sammanlagt över 20 miljoner, som Oscar Fredrik snart kommer att genomgå.

Det enda uttryckliga kravet från statens sida är att de renoverade kyrkorna ska vara tillgängliga för allmänheten. Det finns naturligt nog inga krav på att de renoverade kyrkorna ska innehålla någon bestämd form av religiös verksamhet.

Så mot bakgrunden av en tilltagande sekularisering och sjunkande kyrkoavgifter är frågan om den kyrkoantikvariska ersättningen måhända endast resulterar i ett antal vackra kyrkomuseer. Kyrkobyggnaden med alla föremålen uttrycker då bara tystnad, en stumhet som kan vittna om ett land som en gång var kristet och ville slå vakt om sitt ärorika kulturarv.

Den franske sociologen Marcel Mauss påvisade i början av 1900-talet att en gåva kan vara ett betydelsefullt kulturfenomen, som inte bara har ekonomisk betydelse, utan också utgör en utgångspunkt för social samvaro med ett moraliskt och kosmologiskt innehåll.

På olika sätt är därför den kyrkoantikvariska gåvan inte en fri tillgång. Vi känner oss bundna till och vill hedra riksdagen som beslutat om medlen, även om vi inser att inte alla riksdagspartier vill använda kyrkans kulturhistoriska miljöer till att försona och integrera människor i vårt land.

Vi vägrar därför inte att ta emot gåvan, för sällan eller aldrig finns det så mycket pengar i pastoratet att renoveringen kan bekostas helt utan den kyrkoantikvariska ersättningen.

Och samtidigt sätts omfattande sociala aktiviteter igång. Kyrkopolitiker diskuterar, närboende agerar och i massmedierna kan en debatt blomma ut, som i sin förlängning visar på kyrkobyggnadens betydelse för det andliga välbefinnandet i församlingen.

För framtiden kan den kyrkoantikvariska ersättningen på så sätt bidra till den sociala välfärden i den sekulära staten. Men det förutsätter att Gud får verka i den renoverade byggnaden genom gudstjänst, undervisning, diakonal verksamhet och mission.

Alldeles oavsett vilken inställning den enskilde kommuninvånaren har till den Svenska kyrkan, utgör kyrkobyggnaden en omistlig del av landskapets identitet. Därför bör alla pastorat och församlingar som fått en kyrkoantikvarisk ersättning i gåva tydligt redogöra i Församlingsinstruktionen hur det andliga livet i det renoverade kyrkorummet kommer att gestalta sig.

Även ett kraftfullt upplysningsarbete bör bedrivas så att kyrkan och dess föremål kan berätta om Kristus och det historiska arv som ännu är levande i vår kristna tro.