Kan Lomma kan också alla andra

Själva samhället ligger knappt en mil norr om det expansiva Malmö, där Lommabukten bildar en båge ut mot Barsebäck. Hit söker sig i första hand många barnfamiljer, där föräldrarna pendlar till Lund eller någon av de andra städerna i närheten. Bara under de senaste tio åren har det flyttat in närmare 4 000 personer.

I den meningen är församlingen lyckligt lottad. Många församlingar drabbas av utflyttning och minskat befolkningsunderlag utan att de kan göra något åt saken. Lomma församling är en ”vinnare” redan genom sitt läge, utan att förtroendevalda och anställda lyft ett enda finger.
Men Lomma församling har uppenbarligen lyckats förvalta de goda förutsättningarna.

Engagemang, lyhördhet och förmågan att ge ansvar. Det är några av nyckelorden som återkommer när församlingen själv försöker sätta ord på det som sker. Egentligen låter det som självklarheter. ABC för vilken församling som helst. Ändå är Lomma en av församlingarna i Svenska kyrkan går mot strömmen.
Det visar Andreas Sandbergs rapport Församlingar mot strömmen som kom i höstas.

Andreas Sandberg försöker se vilka erfarenheter som finns hos församlingar som uppvisar en positiv utveckling. Förutom Lomma i Lunds stift lyfter rapporten fram Skärholmen och Danderyd i Stockholms stift samt Överluleå och Råneå i Luleå stift. Alla fem framgångsrika församlingar som i någon mening går mot strömmen.
Bakom det framgångsrika arbetet döljer sig varken några sensationella eller hemliga knep. I den meningen är Församlingar mot strömmen lika spännande som telefonkatalogen. Vad den visar är snarare att strävsamt kyrkligt vardagsarbete lönar sig. Gediget hantverk från grunden. Inga quickfix eller smarta genvägar.

Samma bild framträder i Kyrkans Tidnings reportage (sidan 6). Här finns en stor portion lyhördhet och ett starkt engagemang inte minst hos ungdomarna.
”Det brinnande engagemanget är a och o” förklarar prästen Karin Riberth.
Uppenbarligen lyckas församlingen också skapa mötesplatser där människor kan reflektera över sina liv. Där de blir tagna på allvar.
Församlingen understryker att de är noga med de kyrkliga handlingarna. Dop, vigslar och begravningar tas på största allvar. Prästen Jonas Gehlin är kanske den som bäst sammanfattar församlingens hållning;
”Om vi vågar lyssna lite extra, dröja kvar lite längre ... kan det leda till något som går på djupet.”

Egentligen borde inte Lomma församling vara speciell. Deras berättelse borde vara vardagsmat i alla församlingar. Ändå är det inte så. Den riktigt svåra frågan är varför?
Det faktum att befolkningen ökar räcker inte som svar. Att få 72 procent av ungdomarna att konfirmera sig är inte lättare bara för att de är många.
Lomma visar i stället något  annat. Nämligen att Svenska kyrkan lokalt kan påverka sin framtid. Hur morgondagen ser ut är inte givet. Församlingen i Lomma visar att det går alldeles utmärkt att segla mot strömmen. I stället för att bara driva med.

Dag Tuvelius