Replik. Nu känner vi ändå att vi måste reagera, både mot det aningslösa ringandet och det alltför rigida förhållningssättet mot kyrkans uppdrag som Lundberg tar upp i sin debattartikel, skriver debattörerna.
Att sluta med att ringa i kyrkklockor aningslöst är något som vi fullständigt håller med Mattias Lundberg om. Första maj 2014 ringde vi i kyrkklockorna i Jönköping när Svenskarnas parti demonstrerade runt Sofiakyrkan.
Efter det gjordes likadant i flera städer, men vi kände inte riktigt igen oss i debatten som följde så vi valde att hålla en låg profil. Nu känner vi ändå att vi måste reagera, både mot det aningslösa ringandet och det alltför rigida förhållningssättet mot kyrkans uppdrag som Lundberg tar upp i sin debattartikel.
Vi är måhända inte lika belästa som professor Lundberg. Däremot kände vi redan till begreppet campanologi genom att ha läst Tomas Sjödins bok Ett brustet halleluja och med den vetskapen menar vi att klockringningen i Jönköping kom ur ett helt annat sammanhang än de övriga ringningarna och det maktspråk som använts i historien som Lundberg refererar till. Alla sådana jämförelse skjuter över målet.
I Jönköping ringde vi samband med den gudstjänst som firades ”För kärlek, respekt och alla människors lika värde”. En gudstjänst firas för människor och inte mot meningsmotståndare. Klockorna fortsatte att ringa efter gudstjänsten, för vi som planerat gudstjänsten ansåg att människovärdet var hotat.
Gudstjänsten planerades av Jönköpings kristna samarbetsråd och var en gemensam ekumenisk gudstjänst för alla som ville stå upp för allas lika värde. Klockringningen kom upp redan tidigt i planeringen. På gudstjänsten närvarade bland tusentals andra det moderata kommunalrådet, ett kristdemokratiskt statsråd och en socialdemokratisk före detta partiledare med flera.
2013 valde Jönköpings invånare att stanna inne och det blev kaos på gatorna när nazister och motdemonstranter drabbade samman. 2014 valde vanligt folk att gå ut och säga ifrån mot det som inte hör hemma i vår stad. Det är något som människor i vår stad fortfarande gläds åt, att vi vågade säga ifrån tillsammans.
Genom gudstjänsten och klockringningen förlöstes ett stort engagemang för utsatta människor i Jönköping. Att få säga ifrån är något som kyrkan måste få göra. Det handlar inte om partipolitik utan om profetisk diakoni. Kyrkan måste stå upp för dem av oss som är utsatta både i kyrkan och utanför, annars är inte kyrkan trovärdig. Vid vissa exceptionella tillfällen kan det innebära att man till exempel måste ringa i sina kyrkklockor.
Låt oss vara så tydliga vi kan: Vi är uppriktigt besvikna på domprosten i Visbys agerande (även om han nu offentligt sagt att det var överilat). Gjort är gjort och det riskerar att bli ett hån mot alla som engagerade sig i Jönköping då klockringningen nu sätts i vanrykte.
Vi är samtidigt bekymrade över att alltför många debattörer vill stänga in kyrkans liv i ett harmlöst gudstjänstfirande som inte stör någon och aldrig går utanför staketet. Men Kristus har sänt oss till något mer. Vi är sända att förkunna Guds rike till befrielse för de fångna.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR