Kristen tro

Kompakt tystnad från biskopsnivå om mirakler

En stor andel av oss präster och många gudstjänstbesökare tror på Jesu fysiska uppståndelse. Jag hade förväntat mig ett svar från biskopsnivå om hur de ser på under och mirakler. Men tystnaden därifrån är kompakt, menar Niklas Hegenbart.

Ulla Gudmunsson ställer en rak fråga och tvingas upprepa den. Jag hade förväntat mig ett svar från biskopsnivå, men när tystnaden därifrån är kompakt och ”din kyrkas” präster ännu tydligare bjuds in, så försöker jag mig på ett rakt svar och funderingar kring detta.

Min uppfattning är att Svenska kyrkans bekännelsedokument hävdar och en stor andel av oss präster, däribland undertecknad, och många gudstjänstbesökare tror på Jesu fysiska uppståndelse.

Det är också så att ett ökande? antal präster och gudstjänstbesökare inte gör det. Det är intressant att fundera vidare på varför det är så. Min uppfattning är att det bland annat beror på att allt fler accepterar det naturalistiska antagandet att universum enbart styrs av inomvärldsliga faktorer. Detta beror i sin tur på att den vetenskapliga metoden, som i sig är väldigt bra, enbart kan mäta sådana saker. Men jag menar att en bra metods begränsningar inte betyder att verkligheten har samma begränsningar.

Den naturalistiska verklighetsuppfattningen uppfattas i vår del av världen som objektiv och självklar, men jag menar att så inte är fallet. Den bygger på massor av antaganden som inte kan bevisas av den vetenskapliga metoden, till exempel att något kan bli till ur ingenting, att det kan finnas många universum, att en kosmisk explosion kan skapa ett finjusterat universum, att liv kan bli till utan någon skapare, att det är logiskt att varelser med personligheter kan ha ett opersonligt ursprung, att det finns ett enda mänskligt behov som det inte finns något i verkligheten som kan uppfylla är det existentiella… Jag hoppas att vi inte fastnar i något av mina exempel, utan i poängen att även en naturalistisk begränsning av universum bygger på obevisbara antaganden.

Så vi behöver klargöra vilken ”spelplan”, stängt eller öppet universum, vi utgår ifrån för att vi ska kunna förstå varandra och ha ett meningsfullt samtal. Vi kan också behöva ge skäl till varför vi ansluter oss till den ena eller andra uppfattningen.

Det är möjligen självklart för många, men vår utgångspunkt påverkar i sin tur vår bibelsyn. Den som har ett stängt universum kan snubbla över mirakler i Bibeln och i nutid utan att se dem. För de kan ju per definition inte vara sanna. Eller?

 

  • 2 Kommentarer

    Logga in för att kommentera

  • Lekman

    Bra tankar. Om våra biskopar toge täten i ett samtal om de känsliga lärofrågorna skulle det säkert öppna för ett bredare samtal. Kyrkans doktriner, mirakler etc, allt sådant här är komplicerat idag. Men om biskoparna engagerar sig skulle säkert andra teologer följa efter.
    Som det nu blivit, så blir det ofta olika utspel om allt möjligt, men knappast ett varaktigt och ansvarsfullt samtal.
    Sammankallande av en synod tror jag skulle vara nödvändigt och diskussionspunkterna skulle vara lära och doktrin, inte kyrkan roll i olika samhällsfrågor, sådant finns redan.
    Möjligen är en sådan här synod ett mindre dumt förslag än det i förstone kan framstå som.

  • Nils Ronquist

    Problemet är, tror jag, att kyrkan idag blandar ihop världslig syn och en kristen tro. Våra biskopar vet inte riktigt hur de skall förhålla sig. Än mindre vet vår ärkebiskop det. Kyrkan har att förmedla tro medan världsliga frågor behandlas på andra arenor utanför "kyrkans väggar" Vi måste skilja på tro och vetenskap. Blandar vi ihop de två begreppen så blir det lätt dåliga kompromisser och biskoparna får det svårt att entydigt svara på frågan om tro (?).

Mer inom samma ämne