Tomas Appelqvist borde vara bekymrad över att han inte uppfattar biskoparnas teologiska och principiella resonemang, skriver biskop Ragnar Persenius i sin replik.
Det var nyanser jag efterfrågade i Kyrkans Tidning nummer 17/17. De saknas dock i repliken från Tomas Appelqvist, förutom att han visar respekt för att en biskop har olika roller. Han inser däremot inte att min kollega Eva i Härnösand och jag ger exempel på detta när vi bemötte hans debattinlägg. Istället konstruerar han en motsättning mellan oss. Biskop Eva tog upp biskoparnas roll i beslutsprocessen och hur vi tar aktiv del i den utifrån vårt uppdrag. Jag behandlade biskopsmötet.
Tomas Appelqvist uttrycker sitt bekymmer över ”den frånvaro av teologiska och principiella resonemang som deras texter andas.” Han behöver vara mer bekymrad över att han inte uppfattar dem. Min egenhändigt skrivna rubrik ”Kyrkohandboken antas i en episkopal kyrka” visar på kyrkosynen. Inlägget tog upp två konstitutionella frågor, nämligen dels samspelet mellan biskoparna och den demokratiska organisationen inför beslut om en kyrkohandbok, dels betydelsen av att kyrkohandboken antas som kyrkans gudstjänstbok.
Biskopsmötet yttrade sig till kyrkostyrelsen om kyrkan kan ha två kyrkohandböcker i bruk samtidigt genom att anta handboksförslaget som ett tillägg. Vi säger nej med teologiska och principiella argument. Yttrandet tar däremot inte ställning i enskilda frågor som handboksförslaget aktualiserar och ska behandlas i den fortsatta processen. Vissa av biskopsmötets argument träffar även Aurelius förslag om en treårig försöksperiod, som mer är en lämplighetsfråga. Under fem år har redan två handboksförslag prövats och remissbehandlats. Om Tomas Appelqvist tagit till sig vad jag sagt hade han inte behövt upprepa sin fråga.
Tomas Appelqvist tycks inledningsvis göra anspråk på att företräda ”teologiska och principiella resonemang” men repliken urartar i realiteten till ett kyrkopolitiskt inlägg. Rubriken ”Biskoparna uppfattas som marionetter” är oförskämd, avsedd att undergräva legitimiteten i biskopsmötets principiella yttrande och döljer att det är ställningstagandet i sak som ogillas. Det här är under den nivå som man bör kunna förvänta sig av en lektor i religionsvetenskap.
Ragnar Persenius
Biskop i Uppsala stift
LÄGG TILL NY KOMMENTAR