Församlingar på andra orter ska inte behöva tänka två gånger om de ska göra detta. ”Dela ditt bröd åt den hungrige, skaffa de fattiga och hemlösa en boning” säger Jesaja (58:7). Det kostar inte alls mycket att köpa in lite madrasser och lite kvälls- och frukostmat, och kyrkorna och församlingshemmen används ju ändå inte på natten.

Min erfarenhet är att det inte är svårt att samla ihop ett gäng volontärer som kan ställa upp med att vara värdar – särskilt inte om flera församlingar samarbetar. Korskyrkan i Uppsala där jag var volontär hade bara en värd per natt, och det fungerade bra.

Förutom att möta de akuta humanitära behoven gör ett öppnande av kyrkorna att vi knyter kontakter med de hemlösa och får större möjlighet att även driva långsiktiga projekt, som undervisning i språk, hälsa och samhällskunskap, samt stöd till deras hembyar.

Stiften kan framöver börja erbjuda diakoner och församlingspedagoger fortbildning romsk kultur och i grundläggande rumänska, och de bör säkerställa att det ska finnas församlingar som tar emot hemlösa i åtminstone alla större orter och på sikt i hela landet.

Svenska kyrkan har tusentals olika fastigheter, det är orimligt att 99 procent av dem ska stå tomma på nätterna medan barn och gamla fryser i bilar.

Kommuner tjatar ofta om att de inte har något ansvar för hemlösa EU-migranter, även om vissa lyckligtvis har gjort insatser ändå. Vi kristna kan dock entydigt säga att vi har ett moraliskt ansvar givet av Jesus Kristus själv för att älska vår nästa och hjälpa den nödlidande oberoende av dess nationalitet, etnicitet, juridiska status eller något annat. ”Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet” sa Paulus (Rom 12:13). De allra flesta östeuropeiska romer som tigger och spelar på gatorna är ju faktiskt kristna – troende syskon som vi har en biblisk skyldighet att hjälpa.

Men det handlar inte bara om ansvar. Vi har en fantastisk möjlighet att använda våra lokaler till att välsigna våra medmänniskor och lindra deras lidande! Låt oss ta chansen att göra gott och fylla kyrkorna med människor som faktiskt vill vara där. Vad väntar vi på?

Micael Grenholm
Ordförande i Stefanushjälpen