Lejdhamre ger hopp för Svenska kyrkan

Med stor glädje läste jag Agneta Lejdhamres debattinlägg i Kyrkans Tidning nummer 12/ 17. Hon har så klockrent rätt på varje punkt och jag har inte känt så stort hopp för Svenska kyrkans framtid sen jag läste Eskil Francks självbiografiska ”Giv mig, min son, ditt hjärta”.

Jag är medlem i Svenska kyrkan och jag uppskattar dess diakonala arbete, ungdomsverksamhet och allmänna själavårdande arbete. Jag tror inte på jungfrufödseln, uppståndelsen och löftet om ett evigt liv. Däremot tror jag på den historiske Jesus från Nasaret och tycker verkligen om de etiska grunder som han försökte lära oss människor.

Det är nästan beklämmande att se hur stor energi som läggs ner på ändlösa diskussioner som kännetecknar arbetet med den nya kyrkohandboken. Högläsningen av trosbekännelsen måste ersättas av något som har relevans för vår tid och förståndsnivå. Kejsaren är naken men inte alla vågar säga vad de ser.