Replik / Reinkarnation Var finns kyrkans respekt, ödmjukhet och uppriktiga intresse när det kommer till människors andliga längtan som råkar falla utanför den etablerade kyrkans ramar? Det undrar debattör Maria Stade.
Respekt, ödmjukhet och uppriktigt intresse för medmänniskan. Inom kyrkan ses dessa välkända begrepp oftast som självklara, en naturlig hållning framsprungen ur den kristna strävan efter kärlek och omsorg om nästan. Hur uttrycker sig denna grundinställning när det gäller kyrkans syn på människors andliga längtan när denna råkar falla utanför den etablerade kyrkans ramar? Var finns respekten, ödmjukheten och det uppriktiga intresset?
Svaret är lyckligtvis att många kyrkoarbetare, med ärkebiskopen i spetsen, står för en öppenhet och villighet att ta del av andra människors religiösa erfarenheter och längtan. Det är min personliga uppfattning.
Samtidigt råder fortfarande en rädsla, till stor del baserad på okunskap, framför allt riktad mot det som allmänt betecknas som ”new age”-rörelsen. Denna rädsla för det okända leder som vanligt till ett oreflekterat avståndstagande från det man upplever som främmande.
Som Hedda Jansson visar i Kyrkans Tidning nummer 4/16 är denna ”nyandliga” rörelse dock knappast ny, den har historiska rötter långt tillbaka i tiden. Det intressanta borde vara att med ett nyfiket sinne utforska vad som gör att ett växande antal människor i dag tilltalas av det så kallade privatreligiösa förhållningssättet.
Vad kan och vill kyrkan lära sig av detta? Hur tänker många kring begrepp som till exempel reinkarnation och karma? Hur kan vi som är verksamma inom kyrkan just med respekt, ödmjukhet och uppriktigt intresse möta enskilda personers och det kollektiva samhällets ökande intresse för utomkyrkliga andliga läror?
Att utfärda allmänna varningar för ”gammalt hopkok”(Kjell Ove Nilsson i Kyrkans Tidning nummer 1/16) är djupt kränkande och inbjuder knappast till dialog. Önskar vi inom kyrkan bemötas med respekt från andra som inte delar vår tro bör vi själva också förmedla detta till våra medmänniskor som vandrar på en annan andlig väg.
Personligen gläds jag över det stora intresse som finns i dag för existentiella frågor i vårt land. Många intressanta samtal och möten väntar den som vill öppna sig för en annan människas inre tankar om tro, tvivel, liv, död och evighet. Att inte i förväg veta var man landar gör ju mötet bara
desto mera spännande.
Så många broar som kan byggas mellan den kristna tron och alla möjliga uttryck för Guds verksamhet i världen. För en kyrka som står tryggt förankrad i sin egen tro finns här en fantastisk potential att öppna upp för människors andliga längtan utan rädsla att förlora sig själv.
Maria Stade
Beteendevetare och diakonikandidat i Lund
LÄGG TILL NY KOMMENTAR