Lars-Ivar Ericson skriver i Kyrkans Tidning nummer 27/28-15 och klagar över att präster inte alltid vill vara med vid minnesstunden efter en jordfästning. Den kyrkliga jordfästningen är en viktig kontaktpunkt för kyrkan. Därför är saken väl värd att diskutera.
Begravningsgudstjänsten är verkligen en gudstjänst. Kyrkan står värd. Men som jag ser det är minnesstunden, då den förekommer, en de närståendes samling. Där är normalt familjen värd. Det här är verkligen två skilda ting. Gudstjänst respektive familjesamling. Prästens roll inskränker sig naturligtvis inte till själva gudstjänsten. Besök i och kontakt med sorgehus före begravningen är viktigt. Likaså en uppföljning med sorgegrupper eller liknande. Men vid minnesstunden bör nog prästen ha en underordnad roll, eventuellt som gäst.
Detta särskiljande innebär inte någon nedvärdering av minnesstunden. Både gudstjänsten och minnesstunden har en stor existentiell betydelse, inte minst för sorgebearbetningen. Det handlar om överlämnandet av den döde i Guds händer och det handlar om minnena av dennes liv på jorden.
Göran Lantz
Präst och prof. em. i vårdetik
LÄGG TILL NY KOMMENTAR