Kan vi verkligen kalla processen öppen, jämlik, rättvis och demokratisk om matchen redan på förhand är avgjord? Det frågar sig debattörerna om biskopsvalet.
Om SVT en och en halv månad innan deltävlingarna i Melodifestivalen lät släppa sex på förhand utvalda bidrag till årets tävling i melodifestivalen att spelas fritt i radion, med motiveringen att ”man ville förvissa sig om att det skulle finnas bidrag till förfogande”? Skulle de bidrag som för första gången presenterades och spelades i direktsändning för första gången då anses tävla på lika villkor?
Detta förfarande är nämligen vad som just har ägt rum i biskopsnomineringsvalet i Luleå stift.
Den 28 augusti publicerades det på Luleå stifts hemsida ett inlägg som kort presenterade sex kandidater till nomineringsvalet. På själva nomineringsvaldagen löd stiftsstyrelsen motivering till tillvägagångssättet att man hade ”tittat på hur andra stift gjorde, och ville prova något nytt.” (Vi är osäkra på om samma förfarande använts i fler stift, men om så är fallet, bör frågan lyftas till ett nationellt plan och kritiskt prövas.)
I nästan en och en halv månads tid hade sex kandidater möjlighet att exponeras, diskuteras och torgföras i olika sammanhang inom (och utom) stiftet - något som naturligtvis inte var betydelselöst på själva valdagen.
De på förhand föreslagna kandidaterna hade ett klart försprång i förhållande till dem som nominerades på valdagen, vilket med största sannolikhet får anses ha påverkat valets utfall.
Den Israelisk-amerikanske psykologen Daniel Kahneman (Nobelpristagare 2002) har utifrån sin forskning dragit slutsatsen att vi människor inte är fullt så rationella vid beslutsfattande som vi själva tror. I sin bok Tänka, Snabbt och Långsamt (2011) påpekar han hur förkunskaper och förutfattade meningar påverkar våra val mycket mer än vad vi själva tror.
Fenomenet kallas för ”priming”, och innebär att den som är förinställd på ett visst val kommer att ha väldigt svårt att ändra på sin uppfattning. Vi väljer hellre det vi känner till framför det vi inte känner till. Och processen är densamma i alla val vi fattar. Även i nomineringsval till biskop.
Om någon annan då kommer och ”fyller i” det vi redan vet om en viss kandidat – vilket är pläderingens syfte - kommer detta alltså att förstärka det vi redan vet. Om vi dessutom kollat upp och pratat ihop oss med andra om hur de tänker rösta innan vi fått veta alla alternativ som kommer att finnas på valdagen, är det dubbelt bäddat för att vi redan på förväg har bestämt oss för hur vi tänker rösta. Hur ”open-minded” vi än säger oss vara på själva valdagen.
Dessutom har de som förtidsröstar aldrig haft möjlighet att rösta på alla kandidater som på valdagen är valbara, vilket är ytterligare ett demokratiskt problem.
Det skall sägas redan här att ingen skugga skall kastas över de sex kandidaterna som presenterades i augusti (eller över de som nominerades på plats.) Inte heller är vår invändning en missnöjesyttring över att de kandidater som nominerades på valdagen fick för få röster.
Även om resultatet blivit detsamma, skulle vår invändning vara giltig. Den är på samma gång principiell som generell, och vänder sig mot förfarandet som föregick valdagen.
Detta är inte alternativa fakta - det är fakta. Att kalla nomineringsvalet för en rättvis, jämlik demokratisk process är i bästa fall en halvsanning, men inte mer än så. Att man inte sett risken och problemet med detta förfarande är möjligen förlåtligt, men lika fullt graverande - inte minst i en demokratisk folkkyrka som Svenska kyrkan.
Om den principiella demokratins regler - rättvis och jämlik behandling av alla kandidater - skall råda, borde valet egentligen ogiltigförklaras och göras om. Vi menar dock att det är vare sig önskvärt eller genomförbart, och ingen av oss vill skada vår kära kyrka genom att kräva det. Ett omval med samma kandidater skulle dessutom i det här läget inte heller vara möjligt, då ett för alla kandidater jämlikt och rättvist demokratiskt val kan endast genomföras om alla kandidater som på valdagen ska vara valbara omnämns och presenteras samtidigt.
Allt annat är en principiellt ojämlik och orättvis förfördelning av vissa kandidater framför andra. Och det tåget har ju redan gått. Det är alltså processen som föregick valet som vi vill kasta ljus på och kritisera, inget annat.
I ett sekulärt politiskt val hade en ordning av detta slag aldrig accepterats. Ändå vekar det som om vi i kyrkan kan tänka oss att göra just det. Kan vi då verkligen kalla processen öppen, jämlik, rättvis och demokratisk om matchen redan på förhand är avgjord?
Vi ställer oss ytterst tveksamma och ifrågasättande till det, och uppmanar andra att själva pröva vår principiella invändning mot förfarandet. Vi vill särskilt uppmana stiftsstyrelsen i Luleå stift till detta.
Markus Ahlstrand
komminister i Bureå församling
Petter Lundström
komminister i Hörnefors församling
Evelina Hermansson
komminister i Bygdeå församling
Ellenor Eklund
diakon i St. Örjans församling
Gustav Frosteblad
pastorsadjunkt i Tavelsjö församling
Sara Pettersson
komminister i Lövånger församling
Stig Strömbergsson
komminister i Älvsby församling
LÄGG TILL NY KOMMENTAR