Reformationsjubileet

Nu måste kyrkan fördjupa sig teologiskt

Reformationsjubileet. Vad av allt det som innefattades i reformationen är värt att lyfta fram idag? Vad kan vi lära av reformationen? Vad bör vi lämna därhän?

Det mesta talar för att den 31 oktober 1517 inte var något speciellt viktigt datum för Martin Luther. Inte desto mindre har det blivit ett viktigt datum för de som velat högtidlighålla reformationen. När vi nu närmar oss den 31 oktober 2017 – 500-årsdagen av publiceringen av Luthers 95 teser – är det därför på sin plats att fråga: vad av allt det som innefattades i reformationen är värt att lyfta fram idag? Vad kan vi lära av reformationen? Vad bör vi lämna därhän?

Det är lätt att rada upp det vi bör lämna därhän. Dit hör till exempel antisemitismen och Luthers onyanserade och ofta oförskämda sätt att föra polemik. Dit hör också det uppenbara faktum att Luther levde på 1500-talet och att vi lever på 2000-talet. Men vad ska vi lyfta fram? Låt mig få göra ett försök, och låt mig få göra det genom att peka tre aspekter där jag menar att vi idag kan lära och inspireras av reformationen.

Reformationen var en pedagogisk revolution. En revolution som på allvar räknade med och kommunicerade med människan på gatan. Det var ingen tillfällighet att världens första barnbibel, Passional, författades just av Luther. Eller att en av hans mest kända böcker, Lilla katekesen, var en grundläggande genomgång av kristen tro som alla kunde ta till sig.

Det var heller ingen tillfällighet att psalmsången plötsligt började blomstra. Reformationens sätt att paketera kristen tro genom ett lättillgängligt språk kombinerat med bra musik och genomtänkta bilder är något vi kan och bör inspireras av även idag. Få känner idag till att såväl Lilla katekesen som Passional var rikt illustrerade, och att det var illustrationerna som ofta kommunicerade budskapet eftersom den stora majoriteten av människor inte kunde läsa.

Reformationen låg helt enkelt i framkant när det gällde att kombinera ett substantiellt innehåll med en lättillgänglig presentation. Det fanns en kommunikativ bredd i reformationen, man hade ett budskap som man berättade på ett fräscht, folkligt och ofta humoristiskt sätt. Reformationen kommunicerade inte bara med de religiösa proffsen. Reformationen kommunicerade med alla.

Reformationen handlade många sätt om en teologisk fördjupning kring grunderna i kristen tro. Det var ingen lycklig tillfällighet att flera av de ledande reformatorerna var universitetsteologer. Tvärtom, den bredd man uppvisade i sin undervisning kombinerades med en teologisk fördjupning.

Reformationen var spetsig och bred samtidigt. Det var en av hemligheterna bakom dess framgångar. Hade reformationen inte varit en universitetsrörelse hade den aldrig uppstått. Detta är min andra poäng: samtidigt som kyrkan ska kommunicera brett och öppet, skall hon fördjupa sig teologiskt.

Det är inte antingen eller som gäller. Det är både och. Spets och bredd, samtidigt. För såväl den anställde som för den kyrkotillhörige. För såväl vaktmästaren som för prästen som för kyrkvärden och för den vanlige kyrkobesökaren.

Reformationen tog barn och unga på allvar. Jag nämnde världens första barnbibel ovan. Den kom ut när Luther själv hade fått barn, sonen Hans var i treårsåldern. Luther betonade i samband med detta att det inte fanns någon viktigare uppgift än att föra vidare det kristna budskapet till barn och unga.

I en tid när alltfler präster prioriterar bort barn- och ungdomsarbetet är det i vår tid därför extra viktigt att slå ett slag för barns och ungas rätt att ta del av sitt teologiska arv.

Och här talar jag om barn- och ungdomsarbete i bred bemärkelse. Och anledningen till att prästens närvaro är extra viktig, inte minst i konfirmandarbetet, har att göra med teologins betydelse i vår tradition. Kräv prästens delaktighet i konfirmandarbetet!

Svenska kyrkan har under de senaste åren varit upptagen av stora administrativa och organisatoriska frågor. Det är inget fel i sig. Men nu är det tid för innehållslig substans, och på så sätt kom reformationsåret lägligt.

För även om den 31 oktober 1517 inte var något speciellt för Luther så kan den 31 oktober 2017 vara det för oss: det är tid för substans.

Fakta: Debatt

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.