Det är inget bra tecken för en kyrka som vill vara jordens salt. Det är viktigt att vi ständigt arbetar för en god arbetsmiljö som präglas av öppenhet och framtidstro.

Samtidigt är vi en kyrka som möter motstånd från många håll, och måste därför orka med att bli ifrågasatta och kritiserade.
Ibland sägs vi vara för politiska, ibland för opolitiska, och så vidare. Så kommer det alltid att vara, så var det för Jesus själv. Bland motsättningar ska vi förkunna och leva evangeliet.

Kyrkans ska präglas av en frimodighetens kultur, Hebr. 10:35. Odlar inte ni, genom den anonymitet som stöds av Kyrkans Tidning, en rädslans kultur i stället?

Många medarbetare inom Svenska kyrkan känner igen sig i bilden av att allt för sällan få samtala om innehållsfrågorna. ”Det är så lätt att fastna i almanackor och planeringar.” Jag tror att vi på alla nivåer längtar efter tid och utrymme för djupa och professionella samtal om vår tro, dopet och dess konsekvenser. Det är naturligtvis ett ledningsansvar att prioritera och göra plats för sådant, men det är också ett ansvar vi alla delar, att efterfråga och vilja vara delaktiga, att ge av oss själva och lyssna utan att fördöma.

Ni påstår er veta att kandidater inte blir antagna som präster och diakoner om de har ”fel” åsikt i fråga om homosexualitet och äktenskap för par av samma kön. Som biskopsmötets sekreterare kan jag intyga att ingen av biskoparna säger nej till en kandidat av det skälet. Att inte bli antagen när man anmält intresse för vigningstjänst i ett stift kan vara ett tungt besked, och att ta till sig skälen för beslutet kan därför vara svårt.

Jag vill också ge en bild från ärkebiskopens kansli. Bland de brevsvar som skrivs finns de där ärkebiskopen också får försvara den ordning som gäller, att såväl präster som viger par av samma kön som de som inte gör det kan höra hemma i Svenska kyrkan.
Artikeln ställer frågor som berör själavården. Kvalitetskraven på själavård gäller i alla situationer, hur ”avvikande” en konfident än är jämfört med den egna synen på livets olika aspekter.

Anonyma debattartiklar är inte ett lämpligt forum för djupare diskussioner om själavård eller sexualetik. Själavården förtjänar större dignitet än så!

Lena Bohman
biskopsmötets sekreterare